Orna- mentets Bok Andra upplagan EN SAMLING STILFULLA ORNAMENT FRÅN ALLA KONSTPERIODER FÖRKLARANDE TEXT H. DOLMETSCH ÖF VERSÄTTNING GUSTAF UPMARK STOCKHOLM GUSTAF CHELIUS 1.1 Us 1 1 1 1 1 1 ORNAMENTETS BOK EN SAMLING STILFULLA ORNAMENT FRÅN ALLA KONSTPERIODER 100 PLANSCHER MED ÖFVER 1500 FIGURER, DE FLESTA I RIKT FÅRGTRYCK OCH FÖRKLARANDE TEXT AF H. DOLMETSCH ANDRA TILLÖKADE UPPLAGAN I BEARBETAD ÖRVERSÄTTNING FRÅN ORIGINALETS TREDJE TILLÖKADE UPPLAGA AF GUSTAF UPMARK F. D:R. INTENDENT VID NATIONALMUSEUM. STOCKHOLM GUSTAF CHELIUS. Rec'd UCO ENVI JUN 8 1987 53881771 5 3 STOCKHOLM TEXTEN TRYCKT HOS ISAAC MARCUS BOKTR-AKTIEBOLAG 1900. ENVIRON. DESIGN CIFT LIFE •NKIE Förord. Cash وت VIRON S163 E. 1 ny upplaga af Ornamentets Bok har visat sig behöflig och anbefalles härmed hos den svenska allmänheten, särskildt hos konstslöjdens idkare och vänner. Med afseende å arbetets plan och dess syfte, hänvisas till förordet till den första, år 1889 utgifna upplagan: “Det intresse, med hvilket konstslöjden och dess sträfvanden i våra dagar omfattas, den betydelsefulla ställning, som den intager i samtidens industriella lif, de höga fordringar, som ställas på dess utöfvare, ha i de stora kulturländerna framkallat en rik tillgång på hjälpmedel, en storartad litteratur, belyst af omsorgsfulla och präktiga afbildningar. Dessa dyrbara special- verk äro dock åtkomliga blott för ett fåtal.' Deras plats är i de offentliga biblioteken och muséerna eller i den rike privatmannens bokförråd. Ornamentet, och särskildt ornamentet i färger, spelar dock på alla konstindustriens områden en så viktig rol, att en rikhaltig, men likväl jämförelsevis lätt tillgänglig ornamental handbok väl må anses vara af behofvet påkallad. Ornamentets bok, en delvis bearbetad öfversättning af H. Dolmetsch’s Ornamentenschatz, gör ej anspråk på en i alla riktningar uttömmande fullständighet; den afser ej heller att meddela några teoretiska föreskrifter om ornamentets användbarhet eller dess användning. Men den vill tjäna som en praktisk vägledning, den vill visa, hur ornamentet, och särskildt ornamentet i färger, utvecklat sig hos olika folk, under olika tidehvarf och framträdt i ständigt nya och växlande former. Den samling af ornamentala typer, som här föreligger, lämnar ett ej ringa material för systematiska studier, men bör å andra sidan dels direkt, dels indirekt, genom att gifva uppslag till nya idéer, blifva af gagn för den utöfvande konstslöjden. Åt arkitekter, mönsterritare, dekoratörer, konstindustriidkare, åt lärare och lärjungar vid tekniska och konstindustriela läroanstalter, åt dem, som i hemmen egna sig åt konstslöjdens utöfning, åt konstvännen och samlaren, som vill lära känna de allmänna dragen af ornamentikens utvecklingsgång, åt alla dessa erbjudes ett rikt urval af de viktigaste ornamentala motiv från olika tider och inom olika stilarter. De talrika litteraturhänvisningarna kunna lämna en utgångs- punkt för ytterligare studier.“ Den nya upplagan, en öfversättning från originalets tredje, omfattar 100 helplanscher, till allra största delen utförda i färgtryck. Den är således tillökad med ej mindre än 15 blad, hvilka företrädesvis äro egnade åt det förra århundradets, 1700-talets konst, barock, rokoko, den nyklassiska riktningen, sådan den framträder i Ludvig XVI:s, revolutionens, kejsardömets stilarter. Härtill kommer ett stort antal textillustrationer, en rik samling litteraturhänvisningar och en be- tydligt utvidgad text. 1 Till följd af min faders, Intendenten Gustaf Upmarks, långvariga sjukdom och efter hans död (29 Maj 1900) har arbetet med utgifvandet af denna andra svenska upplaga till en del om- besörjts af undertecknad. Stockholm i Juli 1900 Gustaf G:son Upmark. e. o. amanuens vid Nationalmuseum. 017 I Pl. I. EGYPTISK. MÅLNING OCH PLASTIK. Enligt hvad historiens vitnesbörd ge vid handen, bildade Egypten ett par årtusenden igenom mer. nligt hvad historiens vittnesbörd ge vid handen, bildade Egypten ett par årtusenden igenom en kulturhärd, som då stod ensam och allena på hela jorden. För första och enda gången möta vi hos detta folk en alltigenom ursprunglig monumentalkonst, som ej visar spår af att vara grundad på äldre for- Denna frånvaro af tidigare förebilder, liksom det afskilda geografiska läget forklara i viss mån den egen- domliga orörligheten i den egyptiska konstfantasien, som årtusenden igenom rör sig med blott ett fåtal typer. Man skiljer dock äfven här mellan äldre och yngre konst- riktningar. Till den äldsta hänföras de jättelika pyra- miderna, de mest oförstörbara stenmonument, som nå- gonsin blifvit tänkta och utförda. Jämte de samtida 13 underjordiska klippgrafvarna och några få spår af tem- u. us pelbyggnader, delvis rätt väl bibehållna, kvarstå de som talande vittnesbörd om den äldsta forntidens kultur. På väggarna i dessa grafkamrar framställas i en liflig, stundom ganska tilltalande stil, berättande bilder ur folk- och familjelifvet. I förening med de i grafvarna gömda och bevarade husgeråden, prydnadsföremålen och andra konstflitens alster ge de en färgrik föreställning om de gamla egypternas lif och utgöra härigenom en af de viktigaste källorna för kännedomen om den gammalegyp- 14. tiska folk karaktären. Framför allt vittna de om en högt uppdrifven teknisk skicklighet på konstslöjdens olika om- MV råden. Bilderna visa, att man kände konsten att väfva, fläta och brodera, att forma bilder i lera, sten och metall; man öfvade stensnidarkonsten, möbelsnickeriet, guldsmeds- konsten; man förstod redan nu glaseringskonsten och glastillverkningen. Bilderna på väggarna äro i regeln utförda i ett slags låg, målad relief med djupt inristade konturer, så att re- liefens mest framspringande delar ligga i plan med den omgifvande väggytan. Härjämte förekomma äfven fram- ställningar, som endast äro målade på ytan. Under den äldsta tiden afsåg väggmålningen att efterbilda och er- sätta på väggarna upphängda väfda bonader, och de en- skilda framställningarna omgåfvos med bårder af rent dekorativ art. Sådana ytmönster, se. fig. 4, 5, 12--15, utmärka sig alltid för tilltalande symmetri och god för- delning. Äfven i takdekorationen använde man på denna tid motiv hemtade från vätnader och broderier. Om- tyckt var jemväl en blå grund beströdd med stjärnor. Härtill kommo i en senare tid den bevingade solskifvan med uräusormarna, (pl. 2. fig. 1 och 2), de väl- diga gamarna (fig. 17), skalbaggen – scarabeus – (pl. 1. fig. 2), djurkretsens bilder och andra astronomiska 15. 12. 16. HM BRE CU SUVI symboler. Vid prydandet af väggarna använder den yngre stilen i stället för rent dekorativa motiv en symbolisk orne andra utan öfver- ring, i hvilken in- gångar, alltid med gå räckor af skrift- skarpa konturer. tecken, hieroglyfer. Den färgskala, som Härigenom trän- användes, inskrän- ges det egentligen ker sig till rödt, dekorativa elemen- blått, gult, svart, tet tillbaka, och huf- hvitt och grönt. vudvikten lägges Väggarnas socklar på framställningens prydas i allmänhet innehåll. med målade lotus- Utom de ofvan- och papyrus-stånd nämnda symboler- på svart botten (fig. na lånar man motiv 12). Äfven de öf- från växtvärlden, så- riga ytorna voro som lotusblomman, understundom må gudinnan Isis' attri- lade i mörka färger but och en symbol med brokiga bilder, för de alstrande na- men den ljusa grund- turkrafterna, nym- färgen var dock för- phæa, (näckrosen), herskande för att papyrusstängeln, underlätta läsandet vasstrået, palmkvi. af hieroglyfskriften. star 0. S. V. Vid framställning af Färgerna i dessa menniskofigurer bilder och orna- tecknade man huf- ment äro alltigenom vud, fötter och ben konventionella, utan i profil, men lät på skuggning och utan samma gång båda luftperspektiv, med axlarna synas. Gå. rena och fulla färg. ende figurer trampa toner bredvid hvar- 17. på båda fotsulorna. Den mellersta periodens figurframställningar visa försök att framställa kvinlig skönhet och behag. KAUNE ULET 2 BOT MOJI に​の ​Fig. I. Målad relieffigur från en kolonn i templet i Denderah. 2, 3. Målningar å mumiefodral. 4, 5. Ytmönster å ett mumiefodral. Louvre i Paris. 6. Målad bård å en sarkofag. 7. Bård å ett mumiefodral. British Museum, London. 8. Ornament i en träsarkofag. London. 9. Bård å ett mumiefodral. British Museum, London. Del af ett halsband. London. Bård å en sarkofag. London 12. Sockel med målade lotus- och papyrusstånd; därofvan ett ytmönster. 13-16. Målade ytmönster och bårder. 17. Ett egyptiskt rum. 18. Ornament: målad gam, hållande två fjäderbuskar (den högsta maktens symboler). IO. II. 19 18. skulptur i monumental massverkan den äldre tidens. Figurerna från den äldre tiden äro i stället ofta af nästan snillrik porträttlikhet med i brons infattade ögon af bergkristall eller onyx, men i stället för denna naturalistiska riktning inträder senare en idealise- ringsperiod under hvilken skapas skulpturverk af ut- märkt skönhet och fulla af själiskt lif. Armar- nas och fötternas fria rörelser lyckas man dock ej häller nu ge uttryck åt. 12. 19 Fig. 1. Pylon (portaltorn) med figurframställningar och hieroglyfer. Louvre, Paris. 2. Hufvudgesims från det stora templet på Philae; hålkäl mellan en platt och en rundstaf. 3. Kalkkapital från templet i Luxor; s. k. öppet papyrus- eller lotus-) kapital, 1200 f. Kr. 4. Kalkkapitäl från ett tempel i Thebe. 5. Palmkapital från en portik vid Edfu. 6. Knoppkapital från Thebe, 1200 f. Kr.; s. k. slutet papyrus- (eller lotus-) kapital. 7. Bård å ett mumiefodral. Fjällmönster; grafmålningar, Louvre, Paris. Fig. 10, 11. Målade kolonner med baldakingesimser. Protodoriskt kapital. 13. Knoppkapital prydt med instuckna lotusblommor. 13 8, 9. I 2. Assyrisk, 3 5. 2. V . 8. 3. B O 9. 1. 10. 0 13. 11. 14. 12. Målning, Målad Skulptur, Keramik. Pl. 3. ASSYRISK. MÅLNING, MÅLAD SKULPTUR, KERAMIK. D. grålningar, som egt rum längs ofre Tigris vid Korsbad, Nimrud och Kujundsik, halva bragt i e gräfningar, som egt rum längs öfre Tigris vid Korsabad, Nimrud och Kujundsjik, hafva bragt dagen ett betydligt antal arkitekturfragment, målningar och skulpturverk af assyriskt ursprung, hvilka ge oss en åskådlig bild af den prakt och den yppiga lyx, som en gång herskade hos detta folk. Bland de figurer, som förekomma å dessa byggnader, äro de väldiga portalstoderna de mest storartade; de kunna nå en höjd af ända till 5 meter och äro huggna ur ett enda stenblock. De vanligast förekommande bland dessa dörrvaktarfigurer äro bevingade tjurar och lejon med människohufvud. Säkerligen ville man här, liksom genom den egyptiska sfinxen samt möjligen under påverkan af denna, genom djurkroppen an- tyda styrkan och genom människohufvudet visheten. I palatsens inre finner man jämte dylika djurgestalter äfven skyddsgenier med fyra vingar, med människo- eller örnhufvud, utarbetade i relief. I den kristna symboliken hafva dessa mytologiska gestalter: ängeln, lejonet, oxen, örnen ingått såsom de fyra evange- listernas tecken. Figurerna lida alltid af en viss tyngd; hufvudena återges ofta en face, fötterna alltid från sidan, ögat alltid framifrån, äfven när hufvudet framställes i profil. I motsats mot egypterna öfvade assyrierna 15 16 ej porträtteringskonsten i egentlig mening, men man kan dock i framställningen af hufvudfigurerna skönja en sträfvan eſter ett abstrakt skönhetsideal, som hufvudsakligen vill återge manlig kraft. Kvinnogestalter förekomma däremot högst sällan och äro då utan hvarje spår af behag eller skönhet. I djurframställ ningar, i synnerhet af lejon, lyckas man vida bättre än vid framställning af människor. I människosläktets äldsta urkunder prisas assyriernas mattor och tyger för sin färgprakt och sina konstrika mönster. Detta bekräftas till fullo af de sömnadsmönster, som återges å de skulpterade alabaster- plattorna; å de praktfullt utförda konungabilderna (fig. 16) beundra vi dräktens sirliga enskildheter. Byggnaderna voro uppförda af soltorkadt tegel, som sedan bekläddes på olika sätt; dels med reliefprydda alabaster- eller kalkstensplattor, dels med glaseradt tegel, dels äfven med stuck. I alla dessa beklädnadssätt råder en rik färgprakt, hvarvid liksom i Egypten, utom hvitt och svart förekomma gult, rödt, resp. brunt, blått och grönt utan nyansering. På ornamentets område förherskar under den äldsta tiden det symboliska flätverket (fig. 7) jämte blom- och knoppmönstret anthemiet (fig. 2 och 14), ett årtusenden igenom bibehållet växtornament, som med sina piniekottar, tulpaner och andra från det heliga trädet (fig. 11 och 12) hemtade motiv äfven har en mystisk-symbolisk betydelse. I en yngre tid framträda flere andra dekorativa motiv, såsom rosetter, tofsar, ja t. o. m. murtinnar. Fig. 1. Del af en glaserad fajansplatta från ett palats i Korsa- bad, framställande själen. 2—4. Målade basreliefer från Kujundsjik (se äfven fig. 15). 5. Måladt ornament från Nimrud. 6. Glaseradt tegel från Korsabad. 7–10. Målade ornament från Nimrud. II, 12. Heliga träd; målade basreliefer från Nimrud. Fig. 13. Måladt ornament från Nimrud. 14. Emaljeradt tegel från Korsabad. 15. Del af en dörrinfattning i målad basrelief från Kujund- sjik, (se äfven ſig: 2—4) efter Ebe: Abriss der Kunst- geschichte des Altertums. 16. Assyrisk konung, efter en basrelief i Louvre, Paris. Pl. 4: GREKISK. ARKITEKTUR, SKULPTUR, ORNAMENTIK. Även om fven man måste anse, att den grekiska ornamentiken utvecklats ur äldre främmande motiv vi vilja här blott erinra om den egyptisk-assyriska lotusfrisen, om palmetterna och andra ornamentformer af orientaliskt ursprung så måste man dock med beundran framhålla de grekiske konstnärernas skapande kraft. Mästerligt förstodo de att ombilda de utifrån lånade hufvudformerna efter sin egen stils fordringar och att förbinda dem med egna uppfinningar, så att hela denna period framstår såsom en själfständig och af äkta nationel anda genomträngd konstriktning. Hvad som ger den grekiska ornamentiken ett så högt värde är det mönstergilla förhållandet mellan grundform och prydnad. Den senare skymmer aldrig den förra, utan följer den med sina sköna linier. Grundformen i och för sig framstår härigenom med full klarhet, men dess verkan framhäfves ytter- ligare genom ornamentet, och detta uttrycker i sin ordning en bestämd funktion hos grundformen. Det är ej blott de härliga grekiska arkitekturverken, som öfverraska åskådaren genom sin formfulländning och upphöjda skönhet; detsamma gäller om de enklaste föremål för dagligt bruk. Fig. 1—3 visa representanter för den grekiska arkitekturens tre utvecklingsformer, kapital af den doriska, joniska och korintiska ordningen. Det bör anmärkas, att det doriska kapitalet i regeln saknar den skarpa indragning å halsen, som finnes å den här meddelade afbildningen. Det doriska kapitälet visar en rund ekinus samt däröfver en fyrkantig täckskifva, abakus, båda med målad ornering. Det utmärker sig genom lugn enkelhet och ändamålsenlighet. Det joniska kapi- tälets ekinus framskymtar mellan de båda kraftiga spiralerna, voluterna; på dem hvilar en bladprydd skulp- terad abakus; öfvergången till kolonnskaftet förmedlas genom ett blomsterprydt band, kolonnhalsen. Kapitälet gör intryck af lätthet och elegans. Det korintiska kapitalet visar kring en korgformig stomme två blad- kransar; ur den öfre af dessa uppspira rankor, som å hörnen mötas och rulla sig samman samt uppbära en rikt profilerad abakus. I det korintiska kapitälets yppiga former framträder den praktlystnad, som från den rika handelsstaden Korint utbredde sig öfver hela Grekland. Fig. 4 visar en af de ståtliga jungfrugestalter, karyatider, som i stället för kolonner uppburo taket öfver det lilla framskjutande utsprånget på södra sidan af Erechtheion-templet i Athen. Fig. 5, 6. I. Doriskt kapital från Paestum (med målade ornament). 2. Joniskt kapital från Erechtheion på Akropolis i Athen. 3. Korintiskt kapital från Lysikrates-monumentet i Athen. 4. Karyatid från Erechtheion. Akroterier, krön på grafsteler med palmetter. Paris. 7, 8, 9. Blommönster eller s. k. anthemier. 10, II. Bevingade gripar, frisfragment. 12, 13 Bordsfötter af marmor, Museo Nazionale i Neapel. 15, 16. Bordsfötter af marmor, Brit. Museum, London. 17. Pelare-kapital från Apollotemplet i Miletus. 19 Fig. 17 Grekisk.. 4 CLUDIO -கம் 1 வா 2 3 கு 5 6 "'ாா |lli பயம் Goo -காரிய 10 11 ul; + பாட்ட் llllllnin nill Fran -S... Imil க.லென் பாவாரா TNாபா''HTTLE JIYINார் UNIMARAMUTHLIN 9 பMILIATE) 15 பாரப்பாயா 16 12 13 Arkitektur, Skulptur och Ornamentik. Pl. 5. GREKISK. POLYKROM ARKITEKTUR. Swinxer, centaurer, gripar (pl. 4. fig. 7 och 8), vinghästar och andra dylika fabeldjur äro af orientaliskt tinxer, centaurer, gripar (pl. 4, fig. 7 och 8), vinghästar och andra dylika fabeldjur äro af orientaliskt ursprung och hade väl knappast för grekerna någon egentlig symbolisk betydelse; de fingo därför också under den klassiska tiden lämna plats för en mera direkt naturefterbildning, som likväl ej saknade en fläkt af poesi. Inhemska djur- och växtformer upptogos; bland de senare märkas murgrönan, kallabladet, vatten- liljans blad och framför allt akantusbladet, hvars stilisering är karaktäristisk för den grekiska konsten (fig. 17 och pl. 4 fig. 3 och 5). Arkitekturdelarna voro till en stor del målade, som vår plansch visar, men för marmor- byggnader synes dock icke någon genomgående färgton hafva användts. I senare tid öfvergaf man all dylik målning och sökte dekorativ verkan blott genom plastisk behandling, Skulpterade figurer af trä eller terracotta voro alltid helt och hållet målade, detsamma var fallet med figurer af porös tuffsten med stucköfverdrag. På skulpturer af ädlare material synes färg endast i ringa mån hafva användts, i många fall alls icke. 527 Lune TILSET ונענטnמשתינזון WHILSsantun Fig. 17 Fig. I. 2. IO. 29 II. Polykrom sima (rännlist) med lejonhufvud från Selinus. Akroterion från Nike apteros' tempel i Athen. 3-6. Målade gesimser från propyleerna i Athen. 7. Ornament från ett ant-kapital på Theseus-templet i Athen. 8. Ornament på ett tempel i Selinus. 9. Fris från Jupitertemplet på Aegina. Sima-ornering från Parthenon. Ornament. Pallazolle, Sicilien. 12, 13 Mäander- eller alagrecque-mönster. 14. Kasettornering. London. 15. Metopornering af bränd lera. Pallazolle. 16. Kasettornering, propyleerna. Athen. 17. Gesimskrön af bränd lera. Ur: Hittorf et Zanth, architecture antique de la Sicile. Semper: der Stil. Jones: Grammar of ornament. Pl. 6. GREKISK. KERAMIK. D var först hos grekerna, som krukmakeriet, keramiken, höjde sig till en fri konst. Medan i Egypten förfärdigandet af lerkärl, som visserligen blott användes till hvardagsbruk, lämnades åt slafvar, var den grekiske krukomakaren en högt ansedd man, öfver hvilken man t. o. m. slog medaljer och reste minnesvårdar. Handformade kärl med plastisk ornering förekomma jämförelsevis sällan. Drejskifvan var känd redan under en förhistorisk tid och nämnes af Homeros. Föremål tillverkade med dess hjälp hafva anträffats bland fynden i det gamla Mykene. De äldsta 'grekiska vaserna äro högst enkelt ornerade: på den ljusa, hvita eller gulaktiga leran äro i brunt målade band, cirklar, kvadrater o. s. v. Härtill kommo snart friser med djurbilder. Under det därpå följande skedet framträda figurframställningar mellan bandorneringar, våglinier, hjärt- och lagerblad, mäanderslingor etc., ännu alltjämt mörka, på ljus botten. Ofta användes äfven hvitt. Jämte människofigurer börjar man äfven att använda de inhemska land- och sjödjuren till motiv i ornamenten. Under den grekiska keramikens blomstringstid blir förhållandet mellan bottenfärg och ornerings- färg omvändt. Figurerna sparas ut i lerans egen gulröda färg, bakgrunden utfylles i svart. Rika figur- kompositioner af mytologiskt innehåll utföras med beundransvärd säkerhet i teckningen. Egentliga ornament användas måttfullt; den snedt riktade palmetten (fig. 28) är i synnerhet vanlig. Härpå följer en polykrom period, hvilken kan betraktas såsom den grekiska keramikens förfall. Olika färger användas i större myckenhet, särskildt förekommer ljusgult, guldgult, blått, violett, till och med guld. Fig. 1) 2. 1--9. Grekiska vasformer. I. Amfora, förrådskärl för olja, vin etc. Hydria, vattenkärl. 3. Urna, askkärl. 4 Oenochoë, vinkanna, tillbringare. 5. Kylix, dryckesskål. 6. Deinos, krater, blandningskärl. 7. Lekythos, oljeflaska. 8. Kantharos, dryckeskärl med två grepar. 9. Rhyton, dryckeshorn. Kvinnofigur på en amfora i Museo Nazionale i Neapel. IL--34. Ornament på vaser i museerna i Neapel, Rom, München, Paris, London. 35. Målning på insidan af en skål. 1 IO. Ur: Genick, Kunstgewerbliche Vorbilder. Jones, Grammar of ornament. OYOYOY 000 33. 34. 35. 4 Grekisk. 6 2000 | ET :: Immirlpool OLOt uun 11. . 6. 2.5. 1. 9. 4. 3. 7. 8. 3. 呢 ​已 ​15, 16. 17. O ))) 18. 19. 20. 21. 32. 23. 24. 25. BigGo 合 ​26. 10. 21. 28. 29. A 30. 33. 31. Keramik. . Romersk. 7 le 1. 2. 3. . இளம் 4. 5. 7. 6. JUUUUUUU UL. 200901101010001 9. W&H. Z sr Stot. 8. 10. 11. Burkhard. Arkitektur, Skulptur och Ornamentik. 12. i ROMERSK. ARKITEKTUR, SKULPTUR, ORNAMENTIK. ett afgjordt beroende af grannfolken, af den etruskiska, men i synnerhet af den grekiska konsten. I stället för den klassiska formrenheten framträdde en ofta öfverdrifven förkärlek för det dekorativa. Den korintiska ordningen motsvarar bäst romarnas sinne för prakt och glans; dess kapital visar stundom, som t. ex. å Pantheon i Rom (fig. 1.) fina och känsliga former; däremot utgör det s. k. romerska eller komposita-kapitalet (fig. 3) en oorganisk blandning af det joniska och korintiska. En mängd andra om det korintiska påminnande kapitalformer, hvilka vi sedermera återfinna i renässansens konst, med del- finer, vinghästar o. dyl . i stället för voluter, vittna om en öfversvallande fantasi hos uppfinnaren. Inom ornamentiken lägger man gerna an på massverkan, hvarvid dock de ständiga upprepningarna af rankverk stundom verka tröttande. De enskilda bladformerna äro så strängt stiliserade, att den natur- liga förebilden stundom är svår att igenkänna. Oftast användes akantusbladet; med sina rundade Alikar och fylliga former verkar det mindre fint, men yppigare än det motsvarande grekiska. Akantusrankan på textfig. 12 närmar sig väl mera naturen, men torde vara att tillskrifva en grekisk mejsel. Därjämte före- komma en mängd andra växtmotiv: eklöf, lager , piniekottar , vinlöf, palmblad, murgröna, aloë, åkervinda, ax, vallmo m. A. i regelbunden omvexling och kraftiga former. Vidare massor af blommor och frukter, guirlander upphängda mellan oxkranier, trofeer, offerredskap och figurala ornament. Pl. 7. Fig. 1. Korintiskt kapital från Pantheon, Rom. 2. Kandelaberhufvud, Vatikanska museet, Rom. . 3. Komposita-kapital från ett Junotempel, Rom. 4. Fragment af en fris från Hadriani Villa vid Tivoli; Lateranska museet, Rom. 5-7 Rosetter, Vatikanska museet, Rom. 6. Fragment af en fris, Rom. 801. Kolonnbaser från senromersk tid. 9, 10. Gesimsdelar från ruinerna på Palatinen, Rom. 12. Ornament på en i marmor utförd stridsvagn i Vatikanska museet, Rom. (Fig. 3, 8–11 efter Piranesi, de öfriga efter fotografier.) > Pl. 8. ROMERSK. MOSAIKGOLF. Mosaiken leder sannolikt sitt ursprung från Orienten. osaiken leder sannolikt sitt ursprung från Orienten. Hos grekerna nådde denna teknik en betydande utveckling och erhöll sedermera genom romarne en hög grad af fulländning. Man framställde, såsom de i Pompeji upptäckta golfven utvisa, i mosaik ej blott geometriska mönster, utan äfven blommor, djur, stilleben, människo- och gudagestalter, ja fullständiga målningar, i de flesta fall väl efterbildningar af nu- mera försvunna grekiska original. Materialet utgjordes af stenar af olika färg, särskildt marmor, mera sällan glaspastor. I golfven af plattmosaik (fig. 2, 3) vexlar de olika stenplattornas form efter mönstrets fasoner. I den egentliga (stift-) mosaiken sammansättas däremot bilderna, vare sig upprepningsmönster, fria rankornament eller figurframställningar, af ungefär likformiga stenbitar, som intryckas i ett betonunder- lag (fig. 1, 4-12). Mosaiker af detta slag förekomma äfven å väggar och i hvalf. Under en senare tid, då smaken redan var i sjunkande, använde man gärna mönster af den typ, som pl. 5 fig. 13 utvisar, med perspektiviskt ordnade färger och linier, som ge det hela karaktären af en relief. 11. 12. Fig. 1. Mosaikfris från Casa del Fauno, Pompeji (eſter Niccolini). 2, 3 Mosaikmönster i Palatinska museet i Rom (teckn. af Dolmetsch). 4, 5. Mosaikgolf från en romersk villa vid Fliessem nära Trier (Schmidt: Baudenkmale der rö- mischen Periode i Trier und seiner Umgebung, 1843). 6, 7. Mosaikgolf från Pompeji (teckn. af Dolmetsch). 8, 9, 10. Mosaikgolf från Caracallas thermer i Rom (Dolmetsch). II, 12. Mosaikgolf från Pompeji (eſter Niccolini). Romersk. 0 12. יזיז וזיזיזוזום 6363636 TA XXX :3:3 CAL Mosaik. 10 0000000 8 1 Pompejansk. 9 ra 15 112 18 ? 16 19 om RURY 17 6 20 Q 5 1 1 2 3 7 8 ho 9 10 14 11 12 13 Väggmålning och Målad Stuckatur. Pl. 9. POMPEJANSK. VÄGGMÅLNING OCH MÅLAD STUCKATUR. De dekorativa väggmålningar, som påträffats i Pompeji, Herculanum, Stabiat, men älven i Rom, kunna men e dekorativa väggmålningar, som påträffats i Pompeji, Herculanum, Stabiæ, men äfven i Rom, kunna ge oss en föreställning om den forna grekiska målarkonstens karaktär; ty de äro sannolikt till en stor del reproduktioner af grekiska konstnärers arbeten, ehuru fritt och dekorativt behandlade. Käckt och liffullt utförda, vanligen al fresco, i glada färger och med en beundransvärd stilkänsla, äro de dock blott att anse som handtverksarbeten. Dessa pompejanska väggmålningar äro utförda under tiden mellan det 3 årh. f. Kr. till år 63 e. Kr., det år då staden förstördes. Man kan särskilja fyra på hvarandra följande typer. Den första är den s. k. inkrustationsstilen, hvars förebilder äro att söka redan i den hellenisk-orientaliska konsten. Väggytan ser här ut som vore den uppförd af olikfärgade marmorkvadrer med i stuck utförd arkitektonisk indelning Den andra typen, bilderna; enskildheterna däremot, den måleriska arkitektursti- både den målade ytornamenti- len ger ej väggytorna någon ken och de med stor naturtro- plastisk fördelning, men åstad- het utförda guirlanderna, drape- kommer genom perspektivisk rierna och bandornamenten visa målning en fantastisk arkitektur, en frisk själfständighet. Det som vanligtvis omsluter en midt- samma gäller om såsom orna- bild, ett landskap eller en figur- mentmotiv använda vapen, ma- framställning. Såsom den tredje sker, djur, frukter, blommor och typen kan man nämna den fria träd. Bland växterna älskade ornamentstilen, där all strän- man i synnerhet murgrönan och gare arkitektonisk indelning läm- "vinrankan, äfven. lager, nas åsido och väggytan delas myrten, cypress, oliv och palm- i flere småfält, hvart och ett blad förekomma. med sin figurala midtbild. En- Den glada färgprakten i staka hufvudbilder förses här lik- dessa af vanliga handtverkare väl stundom med målade arki- utförda väggdekorationer har tekturinfattningar, måhända det felet, att den allt- Den fjärde och i Pompeji för likformigt utbreder sig öfver vanligaste typen är den s. k. ytorna Ett välgörande intryck prospektstilen, som väl när- gör den färggradation, som iakt- mast afser en ideel utvidgning tages vid väggarnas indelning. af de fönsterlösa gemaken. Hela Man kan härvid iakttaga en väggen upplöses här i en sirlig viss lagbundenhet. Sockeln är skenarkitektur, med hvilken alle- i allmänhet svart, det mellersta handa figurkompositioner ställas väggfältet visar vanligen en djup- i förbindelse. röd, grön, blå eller gul grund, Alla dessa typer ansluta under det väggens öfversta del sig med afseende på totalanord- oftast är hållen i hvitt. Undan- ningen till de från Alexandria tagsvis förekomma äfven väggar härstammande helleniska före- Fig. 21. med gul sockel och svart fris. Väggarna afslutas i regeln uppåt med en liten målad stuckgesims. Ofvan denna vidtager det ofta hvälfda taket. De flesta taken voro dock af trä och hafva förstörts af elden, hvarför vi tyvärr ej kunna göra oss någon säker föreställning om deras forna dekorering Fig. I. 19 Väggmålning; segergudinna. Pompeji. 2, 3. Kandelaberformer. Pompeji, nu i Museet i Neapel. 4, 5. Bårdmönster. Pompeji. 6. Fris. Pompeji (återgifven af H. Dolmetsch). 7-12 Bårdmönster. Pompeji och Herculanum. 13, 14 Sockelmålningar. Pompeji. 15-20. Målade stuckgesimser. Pompeji (af H. Dolmetsch). 21. Väggfält mert nerspektivisk arkitektur. Målning i Pompeji. n af Zahn och Niccolini. - -14 och Pl. 10. POMPEJANSK. METALLARBETEN. Nationalmuset i Neapel liksom samlingarna i Florens och på andra orter i Italien ge oss en om Fig. 17. Fig. 16. ationalmuseet i Neapel liksom samlingarna i Florens och på andra orter i Italien ge oss en om- fattande inblick i forn- på grund af sin sant tidens konstslöjd och konstnärliga form räk- dess småplastik. Be- nas till forntidens bästa undransvärda äro fram- konstalster. för allt bronsföremålen. Fullt jämförliga med Äfven när de äro af- dessa pompejanska sedda för det alldagli- bronsarbeten äro de gaste bruk, gör den fint gammalromerska silfver- afvägda formen, den kärl, tillhörande det be- gratiösa orneringen in- römda Hildesheimerfyn- tet intrång på den prak det, hvilka äro at bildade tiska användbarheten. Fig. 18. i textfig. 16--19. Detta I kandelabrar, lam- fynd, som påträffades por, lampställ, oftast i år 1868 i närheten af trefotsform, vaser, kok-, Hildesheim, omfattar en mat- och dryckeskärl, nästan fullständig antik sängar, stolar, kolbäc- bordsservis för tre per- ken, masker, rustningar, soner, såsom tallrikar, öfver allt spörjer man fat, skålar, tvättfat, dryc- en frisk fläkt af grekisk kesbägare, en degel, en skönhet, som ej minst trefot, ett saltkar m. m. träder fram i den visa och räknar inalles 60 måtta, som råder i for- pjeser, utförda i drifvet mer och ornering. Sär- silfver, delvis prydt med skildt är att lägga märke emalj och nielloarbete. till profilernas elegans Det omsorgsfulla utfö. samt den fulländning, randet liksom ock sti- med hvilken handtag len i de använda orna- och grepar sätta an mot menten tillåta oss att kroppen. med bestämdhet be- Bronsstatyetterna äro trakta dessa saker så- i regeln sammansatta af som alster af romerska flere, hvar för sig gjutna, konsthandtverkets bästa stycken. Många kunna Fig. 19. tid. Fig. IO. I a. b. Hjelm och benskena. Museet i Neapel. 2, 3. Lampor. Museet i Neapel. 4, 5. Kandelabrar. Louvre, Paris. 6, 8. Museet i Neapel. 7. Kandelaberhufvud (till fig. 6, förstoradt), i profil. 9. Neapel. Tvåarmad kandelaber med en faun-figur. Neapel. Bisellium, stol för magistratspersoner. Louvre, Paris. 12, 13 Trefötter från Herculanum. Museet i Neapel. 14, 15. Små masker, fragment. Neapel. Handtag till speglar af metall. Hildesheimerfyndet. 18. Dryckesbägare utan grepe. Hildesheimerfyndet. 19. Dryckesbägare med två grepar. Ornamenten visa allehanda till Bacchuskulten hörande symboler. Hildesheimerfyndet. II. 16, 17 Fig. 1-15. 16-19. Ur Overbecks och Niccolinis verk. Holzger: Der Hildesheimer antike Silberfund. Pompejansk. 10 a 10. 1 13 1. 4. 5. 3 6. 8. 12. 11 13. Metallarbeten. Pl. 12. KINESISK. MÅLNING, VÄFNAD, SÖMNAD, VÄGGEMALJ. Karakteristio arakteristisk för det kinesiska måleriet är den redan antydda fantastiska blandningen af motiv, hvilkas underlighet dock träder tillbaka för färgernas rikedom och lyckliga sammanställning. Mycket omtyckta äro särskildt svarta, hvita, blå och röda konturer, hvarigenom teckningen vackrare och bestämdare afsätter sig från den ljusare eller mörkare bottenfärgen. Det hittills sagda gäller i sitt fulla omfång äfven om sidenväfnader och sömnader (broderier). Allmänt bekant är, att förarbetningen af silke redan långt före Kristi födelse hade uppnått en hög stånd- punkt i Kina, hvarifrån silkesmaskodlingen på 500-talet e. Kr. öfverfördes till Vesterlandet; mindre kändt torde det däremot vara, att de i dessa väfnader och broderier förekommande guldtrådarna tydligen icke äro annat än silkestrådar omvirade med guldpapper eller ett förgyldt kautschukartadt ämne. Ett högt anseende ha de med s. k. väggemalj (email cloisonné) prydda vaserna och plattorna förvärfvat. Hvar detta emaljeringssätt uppfunnits, låter sig ej med säkerhet afgöras; i alla händelser går dess användning hos kineserna långt tillbaka i tiden. Tekniken är följande: sedan den teckning, som skall utföras, angifvits på metallytan, begränsas de särskilda fälten genom tunna, på denna yta lödda trådar af guld eller kopparlegering. De härigenom uppkomna cellerna (cloisons) fyllas sedermera med på behö- rigt sätt färgad glasfluss, » emalj», och denna fastsmältes sedermera i ugnen. Efter afsvalnandet glattslipas ytan. Äfven här återkomma samma motiv som i måleriet. Fig. 10 framställer i emaljteknik den så ofta förekommande kinesiska rikssymbolen: den heliga draken. (Jfr. fig. 6.) Ur en drakes ofullkomliga väsen har nämligen menniskan, enligt kinesiskt åskåd- ningsssätt, utvecklats. 2. > Fig. 1. Frukter och blad målade på porslin. Bård på ett kinesiskt porslinskärl. 3. Målning på ett träskrin. Delar af ett sängomhänge, sömnad i silke och guld (1400-talet). 7, 8, 9 Mönster på väfnader. 10, II. Delar af en gammalkinesisk vas i väggemalj på koppar. 12-23 Ornament på vaser, skålar och rökelsekar utförda i väggemalj. 24. Dekorationsmotiv. 4, 5, 6. Ur: Owen Jones: Examples of chinese ornament. Lièvre: Les arts décoratifs. Kunst und Gewerbe vom bayr. Gewerbemuseum zu Nürnberg. 1875. Rouam: La peinture décorative. OC Fig. 24. Kinesisk, Na 12 6. 23 3 ত V ગs SAC 18. 19 21 16. 17. 4. 20 19 Que 000 13 10. 14 15. 11. 12. Målning, Väſnad, Sömnad, Väggemalj. 1 Japansk 1961 5558 04555 2 25252 13 552 2 n UU Un ano na UOL Juan ES! tur 10 13. ** S. S 14. 17 We 18 47 15. 48. 49 10. 50 5 ( 19 . es 20. 21. 22 23 NAWASAN 25) 26. 27 28 29 30. 31. 33பப 35 Esra u # ( 34 32. 36) 37 Deco 39 38. 6 NOOOO # 3. 40 41 42 43. 44 13.116 Lackmålning. Japansk 14 WNNN 3. 8. 9. 11. 10. 12 13 19 TIGIO BOERE 14. XXIX 15. 16 17 18. Väfnad, Målning och Väggemalj. | 1 C Indisk. 15 +888 6 ០៣ ០៤ E 8. ចត់ អ្នកតា ៦ lo. I. 1. 12 . ::::: 14. 18 5.. Metallarbeten. Pl. 15. - INDISK. METALLARBETEN. Jemför texten till pl. 16. Tillverkning Lillverkningen af ornerade vapen och metallföremål utgjorde af gammalt en viktig del af Indiens konstslöjd, och den fina smak, den dekorativa prakt, MMTWW som råder i dessa alster, väcker med rätta vår beundran. Särskild hänsyn är på planschen tagen till de inlagda metallarbetena. De förekomma utförda på stål, jern, koppar, tenn, tennlegering, messing. De inlagda (inkrusterade eller damascerade) ornamenten utgöras af .trådar eller blad af guld eller silfver, hvilka genom tryck eller hamring fästas i graverade fördjupningar på metallytan, hvarefter det hela glättas med poler. stålet. Äfven förekommer inläggning af koppar i messing, messing i tenn 0. S. v. För metallytornas färgning, specielt svärtning, användas flere ganska invecklade förfaringssätt. Öfver hufvud har den indiska konstindustrien ut. vecklat en hög grad af fyndighet på metallorneringens område. Angående fig. 16 hänvisas till pl. 18. och där meddelade upplysnin. 300SC gar om den gammal-indiska arkitekturen. 290: I. 2. > 11 Fig. Tennkärl, s. k. sarai, med inlagda ornament. Stridsyxa med etsning. 3. Stridsyxa med inläggning (damascering). 4. Sköld af noshörningshud med inläggningar och beslag af metall. 5-8. Inläggningar å vattenpipor (Huhkas). 9. Bukornering å en drifven förgyld kopparkanna. Bukornering å en drifven kopparkanna. Inlagd ornering på en tennvas. Damascering å en dolkslida af stål. 13 Halsornering å en tennbägare. Ornering å en drifven koppartallrik. 15. Ornering å en drifven tenntallrik. 16. Kolonn från Jambuishwar-templet vid Trichinopoly i provinsen Madras. IO. II. 2 12. 14. Fig. 2, 9, 10, 12-15 eſter originalföremål i Kgl. Landesgewerbemuseum i Stuttgart. 1, 5–8 efter orginalföremål, tillhöriga Hr P. Stotz i Stuttgart. 3 ur Bedford : Treasury of ornamental art. 4 ur Waring: Masterpieces of industrial art and sculpture at the international exhi- bition, 1862. » 16 ur W. Griggs : India, Photographs and Drawings of historical buildings, London 1896. Fig. 16. Pl. 16. INDISK. SÖMNAD, VÄFNAD, FLÄTVERK, LACKMÅLNING. Med en yppig växtlighet, med en rikedom på naturprodukter af alle slag, med custömliga fyndställen S. för ädla metaller och stenar, företer Indien på konstens område samma öfversvallande liffullhet som ut- märker dess natur, samma dragning åt det fantastiska, som karakteriserar dess folk. Civilisationen är ur- gammal och jemförelsevis hög; men den konservativa anda, som sedan nära ett årtusende herskat på det sociala och religiösa lifvets områden, har äfven för konststräfvandena haft sina gifna följder. Inom de en- skilda yrkena ha kastindelnin- färg, mörka mot ljust och ljusa gens grundsatser gjort sig all- mot mörkt. Sina motiv hemtar mänt gällande. Det är först den indiska konsten, som lätt i vårt århundrade, som vi kunna förklarligt, hufvudsakligen ur uppvisa några väsentligare för- den inhemska floran. Denna ändringar i den indiska kon- representeras i första rummet stens riktning af lotus, af präktiga rosor, Rörlig och mångskiftande nejlikor, granater 0. v. visar den indiska ornamentiken Oftast, särskildt å nyare konst- närmast frändskap med den slöjdalster, träffa vide all- persiska. Plandekorationen, tid konventionelt behandlade, hvilken aldrig förlorar sin ka- långdraget snäckformiga pal- rakter af sådan, har att upp- metterna fig. II; pl. 15 visa en rent af slösande rike- fig. 9, 15; pl. 17 fig. 23, 28, dom på motiv, hvilkas färg- 29. prakt dock aldrig stöter ögat, Den en gång högt uppdrifna utan skänker det en välgö. väfnadskonsten är i följd af rande hvila. Teckningen sak- engelsk konkurrens stadd i nar all modellering, men kon- sjunkande, och jem väl de mo- turerna äro vanligen hållna i derna silkesbroderierna ha ge- en mot bottnen kontrasterande Fig. 15. nom användande af de billiga, alltför bjerta anilinfärgerna förlorat mycket af sin forna lugna harmoni. De berömda kasjmirsjalarna med sin ouppnådda finhet, mjukhet och sina härliga färger skola dock ännu länge behålla sitt verldsrykte. Brokiga bomullsväfnader (fig. 8 och 9), hvilkas randiga och flammiga mönster äro förträffligt afpassade för materialet, ha vunnit en vidsträckt utbredning såsom en billig ersättning för yllemattor. Äfven de flätade mattorna förtjena, både på grund af färg och teckning, vår fulla uppmärksamhet – fig. 10. De indiska lackarbetena, ur teknisk synpunkt mindre fulländade än de kinesiska och japanska, skilja sig från dessa i den väsentliga punkten, att lackeringen egentligen blott afser att skydda de i guld eller färger pålagda ornamenten. För fig. 15 hänvisas till Pl. 18 och där meddelade upplysningar om den gammalindiska arki- tekturen. B 8, 9. 11, Fig. 1. Broderad duk. 2-6. Bårder broderade i silke. 7. Silkesbroderi. Bomullsväfnader. IO. Flätad matta. 12. Infattningsmönster å kasjmirsjalar. 13, 14. Lackmålning. 15. Kolonnimpost från Jambuishwar-templet vid Trichinopoly i provinsen Madras. Ur Wyatt: the industrial arts of the nineteenth century, 1851. Waring: Masterpieces of industrial art and sculpture at the international exhibition, 1862. Bedford: Treasury of ornamental art. Lièvre: Les arts décoratifs. W. Griggs: India, Photographs and Drawings of historical buildings. Pl. 18. INDISK. MARMORINLÄGGNING. E. blick på den gammalindiska arkitekturen visar oss, att vi här hafva att göra med en ytterst samman- satt blandningsstil, hvars element äro att söka långt tillbaka i tiden. Redan de äldsta minnesmärkena ut- göras af rika med skulptur, mosaik och färger prydda stuckaturarbeten, der tekniken helt naturligt gynnar uppkomsten af yppiga, svällande former. Samma benägenhet för öfverlastning framträder sedan äfven i de yngre, i klippan uthuggna eller af kvadersten uppförda byggnaderna. Indiens tempel och palats förete en förvirrande mångfald och en sällsam fantastik. Gudabilderna upprepas i hundratal; där förekomma hela räckor af lejon och elefanter, af fantastiska kolossala människogestalter, hvilka såsom karyatider bära de öfverliggande listverken; där äro mytologiska framställningar af alla slag, skildringar af strider och segrar och mellan allt detta brokiga virrvarr massor af inskrifter. Kolonner, pelare och pilastrar förekomma i en oändlig rikedom af former; men gemensamma, karaktäristiska drag äro den städse framträdande växlingen af mångkantiga och runda grundformer, de talrikt förekommande afsnörningarna genom smala band samt de utsvällande, vidt framskjutande kapitalen. Öfver kapitalet höjer sig en långt framspringande, om träkonstruktioner påminnande, täckplatta, som ofta bär Buddhas sinnebild, ett liggande lejon. (Pl. 15, fig. 16 och Pl. 16, fig. 15.) Under en senare tid, när den muham- medanska stilen genom arabiskt inflytande vunnit utbredning i Indien, erhålla byggnadsverken en annan hållning, egendomlig och storartad äfven den. Det är nu de svängda spetsbågsarkaderna och de väldiga kupolerna, som bestämma intrycket af det hela och utförandet stegras stundom till den mest slösande prakt. Denna periods blomstringstid inträffar under det XVI och förra hälften af det XVII århundradet. Till det forra hänföra sig de å pl. 18 afbildade marmorinläggningarna från mongoliska gratbyggnader i Agra (s. k. Agramosaik). Materialet är hvit marmor, hvarjämte byggnadens alla arkitektoniskt betydelsefullare delar äro prydda med mosaiker i brokiga stenarter: jaspis, heliotrop, kalcedon, agat o. dyl. Stjälkar, knoppar och blommor äro återgifna med finaste natursinne och ypperligt anpassade efter den urgamla mosaiktekniken. THE BU PAUL KELIO Fig. 10. Fig. 1-9. Marmorinläggningar från grafbyggnaderna öfver Schah Jéhan och Begum Mumtaz-i- Mahal. 10. Genombruten väggfyllning af röd sandsten från Fathepur-Sikri. Ur: Journal of indian art. Indisk. 18 2 3 9 + 8 DO 6 5 Marmorinläggningar. 上 ​1 Persisk 19 som F. Haaga. 3150 BARRER AU 14. 7 17. Adood bato gooogd odgad od pond Capidapa 20 apoan Soghas- Jonood poa 1 To Dodecae doonoodoo Arkitektur. BY dogodne H: 19 opondok paoa a 09 6 pada 00 saada GOOOD aya TOD OBDO Qano 380 de ga SOR 13 10. 13 Huyu RECISO QIRMA 20:23 FORUMERO 9000 090 MOGO soogd Set Pl. 21. PERSISK VÄFNAD OCH MANUSKRIPT MÅLNING. Bland land persiska väfnadsalster stå de i provinsen Kirman af gethår förfärdigade schalarna högt i anseende. De komma i skönhet de berömda indiska schalarna ganska nära, och liksom i dessa bildar palmmönstret det hufvudsakligaste dekorations- motivet. Af utmärkt skönhet äro afvenledes de persiska mattorna, sidentygerna och guldbrokaderna, i synnerhet de i Schiraz tillverkade. Såväl på keramikens son: på väfnadskonstens och manu- skriptmåleriets områden är det företrädesvis de sekundära och brutna färgerna, som användas, och då dessa vanligen på ett lyckligt sätt stämma öfverens med hvarandra och med grundtonen, så utmärka sig hithörande föremål i allmänhet genom koloritens friskhet och behag. Dessa företräden ha gjort, att de persiska, med blommor öfverströdda, med bilder af fyrfotadjur och fåglar ofta lifvade mattorna och dukarna, liksom de omsorgsfullt målade koranmanuskripten blifvit utbredda och omtyckta öfverallt i Orienten. Dock stå de persiska konstalstren, genom ojämnheten i massornas för- delning öfver ytan, på visst sätt efter de arabisk-moriska. I fig. I se vi prof på en konventionel behandling af urgamla växtınotiv (det grekiska blom- och palmett-mönstret). De stora bladen å fig. 3 visa en hos araberna ganska vanlig stilisering. – Jfr äfven pl. 19, fig. 1. Fig. 1. Persisk matta från 1500-talet. 2. Väfnadsmönster ur en gammal persisk ornamentbok i S. Kensington Museum. 3. Manuskriptmålning ur en koran. 4-5. Bokbandsprydnader. Ur Lièvre: Les arts décoratits. Bedford: Treasury af ornamental art. Owen Jones: Grammar at ornament. Collinot et Beaumont: Recueil de dessins. torti TER Fig. 5. Pl. 22. PERSISK. 1 METALL-ARBETEN. Kopparkar opparkärl från staden Kaschan, konstnärligt utförda filigranarbeten från Sendschan liksom öfriga persiska ciselerade bronsvaser och dryckeskärl hafva alltid stått högt i anseende för sin skönhet och arbetets godhet. I nästan ännu högre grad gäller detta om de damaskerade vapnen och rustningarna från Korasan, Schi- ras och Ispahan, hvilka ännu i dag och med rätta ega världsrykte. Prydda med utmärkta damaskeringar eller Trent I. Kihunga Fig, 13. med drifna ornament, visa de alla den persiska stilens karakteristiska kännetecken i den rikaste omväxling. Härjämte forekommer ofta som prydnad persisk skrift: tänkespråk eller satser af religiöst innehåll. – Fig. och 2 samt pl. 19 fig. I. Äfven djur- och människovärlden lämnar motiv till ornering. Fig. I, 2 och 8. I Fig. 1, 2. Hjälm och sköld. 3. Bård på en rustning 4–8. Prydnader på metallkärl. 9-12 Skedskaft. 13 Metallkärl. Fig. 1–8 tecknade efter föremål i Landesgewerbeniuseum i Stuttgart. 9-13 ur Collinot et Beaumont: Recueil de dessins etc. Persisk-Arabisk. 3 | || | || e & Väggbeklädnad af Glaseradt Lergods. Pl. 23 PERSISK-ARABISK. VÄGGBEKLÄDNAD AF GLASERADT LERGODS. 1 Närlagda plansch framställer en i Ibrahim Agas moské i Kairo befintlig väggbeklädnad från 1500-talet, Det starka betonandet af växtmotiven häntyder hvilken företer en blandning af persisk och arabisk stil. nämligen på ett persiskt inflytande. Fig. 2 0. 3: Textfiguren visar grundmönstret och infattningsbården på en af fajansplattor bildad persisk vägg- beklädnad. Ur Prisse d'Avennes: L'art arabe. » » L'art pour tous.» DI 23 Fig. 4. 1 Pl. 24 ARABISK. VÄFNAD, SÖMNAD, MÅLNING. Knappt 250 år efter sin religionsstiftare Muhammeds framträdande hade araberna redan utbildat en stil, fig 1, 2. nappt 250 år efter sin religionsstiftare Muhammeds framträdande hade araberna redan utbildat en stil, som visserligen i många enskildheter slöt sig till persiska, egyptiska, bysantiska eller ännu aflägsnare före- bilder, men som dock måste anses som en alldeles egendomlig. Särskildt och i allra högsta grad gäller detta om dekorationsstilen, det område där deras konstnärliga begåfning erhållit sitt fullaste och trognaste uttryck. För deras vidtsväfvande, sjudande fantasi, deras poetiska sinnesriktning var den enkla efterbild- ningen af verkligheten ej nog. Vi träffa därför jämförelsevis sällan framställningar af människor och djur, (det förmenta förbudet i koran mot utförandet af bilder existerar dock egentligen ej). Däremot utmärker sig den arabiska konsten genom en praktfull och glänsande ornamentik, som i vidsträcktaste grad finner an- vändning inom alla konstverksamhetens grenar, och som lika mycket fängslar eftertanken som ögat. Dess väsentligaste element utgöres af rika geometriska liniekombinationer, som i brokig växling, breda ut sig öfver de sirade föremålens ytor pl. 24, fig. 1, nedre delen, pl. 25, fig. I, 14, 15, pl. 28, Vid anordningen af dessa sinnrika stjärnformer, rosetter 0. s. v. härskar den grundsatsen, att hvarje linie återgår till sin utgångspunkt. Detta geometriska nätverk utgör i vissa fall den enda prydnaden; oftast är det dock förenadt med en växtornering, som fyller öppningarne mellan de hvarandra korsande linierna eller flätar sig in mellan och öfver dessa, eller helt och hållet kläder den geometriska stommen, som då blott skimrar igenom i växtformernas anordning. Det är denna blandning af geometriska och växtmotiv, som i egentlig mening kallas arabesker. Härjämte förekomma dock äfven rena växtornament. I dessa växtformer återklinga motiv från tidigare konststilar, antikens palmetter, antemier o. s. v., eller äro de hämtade direkt från naturen. Karaktäristiska för den arabiska konsten äro de långsträckta, stundom klufna bladen, med omböjda spetsar pl. 24, fig, 3, pl. 26, fig. 1, 4, 5 m. A. – Araberna synas äfven först hafva upptagit dessa behändiga mönster, hvarå pl. 24, fig. 2 visar prof, där tvänne räckor af i motsatt riktning ställda figurer bildas genom en enda kroklinie. En viktig beståndsdel af dekorationen utgöra slutligen skrifttecknen, hvilka i ornamentala former såsom bårder omgifva den öfriga orneringen eller på annat sätt foga sig in i densamma, pl. 24, fig. 1, öfre delen, pl. 27, fig. 1. Genom motsättningen af olika, i allmänhet lifliga färger bringas klarhet och reda i de skenbart invecklade mönstren och utbreder sig en lugn harmoni öfver den dekorerade ytan. >> 2. Fig. 1. Matta från 1300-talet, nu i kyrkan i Nivelles. Belgien. Påläggsömnad (applikation) från 1700-talet. 3. Del af en målad plafond i Moskén El Bordeini i Kairo. 4. Fris från moskén El Daher. 1200-talet, Ur Prisse d'Avennes: L'art arabe. Arabisk. 24 心 ​Face BMX ASMRONOR y 能​。。。 2 3. 2 Väfnad, Sömnad, Målning. Arabisk. . 25 কে [ IE ব ) গাণিতি। LE 3 Aitlঠislঠ। 7 c 12 if 13 14 15 Ornering i Trä, Metall och Sten. Pl. 26. ARABISK. MANUSKRIPTMÅLNING. J. emväl i målningarna på pergament uppenbara de arabiske konstnärerna sin utomordentliga skicklighet i plandekoration. Strängt stiliseradt bladverk omvexlar med geometriska figurer, eller inläggas arabesk- ornamenten som fyllning i de olika fälten, hvilka markeras genom band och linier. På detta sätt äro i många koranmanuskript hela sidor behandlade. - I fig. 4 och 5 lemnas fyra olika prof på färglagda motiv af denna art. – Texten omgifves merendels af rosetter och friser, hvilka äro fylda med oupphörligt nya kombinationer af linier och bladverk. Det praktfulla och dock så harmoniska intrycket af dessa målningar beror framför allt på den ypperliga sammanställningen af färgerna, hvilkas glans ytterligare höjes genom rikligt användande af guld. I fig. 6 igenkänna vi det urgamla, både i den assyriska och den grekiska konsten förekommande palmett- och knoppmotivet, antemiet (jfr pl. 3, fig. 14, pl. 5, fig. 10 m. fl.), men på ett originelt sätt ombildadt. Fig. 8, 9 erinra på samma sätt om vissa medeltidsmönster, men öfver allt varsna vi de för den arabisk-moriska konsten karakteristiska, omböjda eller inrullade bladspetsarna. Fig. I. Ornament ur en arabisk koran från 1300-talet. 2, 3. 1500-talet. 4, 5 morisk 1700-talet. 6, 7. arabisk 1500-talet. 8-10. 1600-talet. II, 12. morisk 1700-talet. 13. Slutvignett arabisk 1600-talet. >> > Ur Prisse d'Avennes: L'art arabe. Fig. 13: : Arabisk-Morisk. 27 TEN be 13 14 15 10 ZWA 12 SALES 11 3 2 THEATRE Arkitektonisk Ornering. Pl. 27 ARABISK-MORISK. ARKITEKTONISK ORNERING. I nom den arabiska konsten kan man visserligen på grund af dess utbredning öfver stora och vidt skilida nom den arabiska konsten kan man visserligen på grund af dess utbredning öfver stora och vidt skiljda områden lägga märke till vissa provinsiela olikheter och egendomligheter, men man måste tillika beundra den enhetlighet, som genomgår hela denna konst. På arkitekturens område möta vi de redan i den gammal-asiatiska konsten förekommande tinnkransarna öfver de krönande gesimserna, ehuru nu på ett fantastiskt sätt ombildade, än helt släta, än rikt dekorerade (fig. 11-15); vidare den förut blott af praktiska skäl använda spetsbågen. Estetiskt utbildad, än med raka förhöjda ben: »styltad», än med sammanböjda ben: »hästskobåge», var den egnad att aflösa den häfdvunna romerska rundbågen. Kolonnerna sluta sig dels till egyptiska, dels till byzantinska förebilder, eller äro de rent af sammansatta af verkliga grekiska och romerska kolonorester. Under ett senare skede (ungefär från 1100- talet) erhålla de en egendomlig form. Kapitälet utgöres då i hufvudsak af en med blad- och rank-verk prydd tärning öfver en rund hals fig. 6; pl. 29, fig. 1. - 8 CORPORDADOPOROT Fig. 16. MEA Fig. 17. Fig. 19. Fig. 18. För att förmedla öfvergången från väggarnas lodräta plan till plafonden eller hvalfven användas ofta i stuck och färger utförda s. k. stalaktiter, droppstenslika bildningar, hvilka i form af på sned genom- skurna honingceller skjuta fram öfver hvarandra och utfylla vinkeln mellan de olika planen fig. 7, 8. Fig. I återger ett slags väggdekoration, som ofta behandlas i färger, och som utföres af gips i låg relief. Här träffa vi bland ornamenten det särskildt i Alhambra talrikt förekommande s. k. arabiska fjädermotivet, tydligen en bladform med starkt framhållen nervförgrening. Jfr. fig. 13; pl. 25, fig. 4, 7, II; pl. 29, fig. 2, 6, 7, 9, 10. I den moriska liksom i den arabiska ornamentiken äro de stiliserade växtmotiven oftast under- ordnade under eller liksom inlagda i ett geometriskt linienät. Inom växtornamentiken förekomma blom- kalkar synnerligen ofta, framför allt ur araceernas familj, hvilka spelade en viktig rol redan inom den grekiska konsten och otvifvelaktigt äro lånade därifrån. Fig. I. Väggfyllning från Alhambra. 2. Stenornament öfver en dörr. Kairo. 3, 4. Kolonnbas och kapital. Kairo. 5, 6. Kolonnbas och kapitäl. - Alhambra. 7, 8. Stalaktitornering. "Kairo. Kragstenar (konsoler). Kairo. II-15. Tinnar. Kairo. 16-19. Ytmönster. Kairo. 9, 10. Ur Goury & 0. Jones: Alhambra. Bourgoin: Les Elements de l'art arabe. Prisse d'Avenne: L'art arabe. Pl. 28. ARABISK-MORISK. MOSAIK, GLASERADT LERGODS. Vissa drag i den muhammedanska byggnadskonsten, vagytornas indelning genom bågställningar, deras issa drag i den muhammedanska byggnadskonsten, väggytornas indelning genom bågställningar, deras beklädnad med rikt färgade fajans- och marmorplattor eller med mosaik, utvisa en påverkan af den sasani- tiska konsten, som blomstrade i det s. k. nypersiska riket (226—641 f. Kr.) och som i sin ordning upp- stått under inflytelser af gammalasiatiska och af klassiska, d. v. s. grekisk-romerska förebilder. Fig. 12. De arabiska och moriska mosaikerna äro sammansatta dels af marmorbitar af olika färg, dels af måladt och glaseradt lergods. Stundom äro mönstren fördjupade i marmorplattor och sedermera utfyllda med färgadt cement. Jfr. fig. 5-II. - I mosaikerna är det rent geometriska elementet förherskande. Vid färgvalet äro i regeln de brutna färgerna mest omtyckta. I sammanhang härmed bör anmärkas, att morerna i detta slags arbeten ej använde de primära färgerna, som eljest så godt som uteslutande äro i bruk, utan gåfvo företrädet åt de sekundära såsom orange och grönt. Mosaikerna förekomma både som golfbeläggning och som beklädnad af väggarnas nedre del. 2. Kairo. Fig. I, 3, 4. Väggbeklädnad af glaseradt lergods. Alhambra. Väggbeklädnad af glaseradt lergods, Scheikhuns moské. 5–7, 9-11. Marmor med stuckinläggning. Kairo. 8. Marmor med stuckinläggning. Damaskus. Målad takfris från moskén El-Bordeyny. >> 12. Ur Bourgoin: Les éléments de l'art arabe. Prisse d'Avennes: L'art arabe. Goury & 0. Jones: Alhambra. Arabisk-Morisk. 28 10. 11. 9. oo ☺ 3. 3. X3 1. 2. Mosaik, Glaseradt Lergods. Morisk. 29 O -O CLINE SC 0 AS G SekeeeeBESESSE BUD 40020 400 2 88888888882 8 TU UUDIES RS IDolmetsch 10 Arkitektonisk Ornering. EISA a Fig. 12 Pl. 30. TURKISK. ARKITEKTONISK ORNERING AF GLASERADT LERGODS. Om någon egendomlig turkisk stil kan man knappt tala före 1400-talets slut. m någon egendomlig turkisk stil kan man knappt tala före 1400-talets slut. Före denna tid blefvo t.ex. de kristna kyrkorna i de eröfrade länderna helt enkelt använda till moskéer, eller öfverlemnade man åt kristne konstnärer att utföra de nya byggnaderna. I öfverensstämmelse härmed var äfven ornamentiken i början påverkad af byzantinska, sedermera dels af persiska, dels af arabiska förebilder. Ur dessa båda senare beståndsdelar har den turkiska ornamentiken sedermera utvecklat sig. Anmärkningsvärd är till en början den talrika förekomsten af den djupt inskärande vinkeln i blad och rankor, hvilken leder sitt ursprung från Persien jfr pl. 21, fig. 3 ; vidare en viss torftighet i rankmönstren, som i motsats till den moriska anordningen lemna stora partier af bottenytan tomma och bara, fig. 5 och 6. Äfven de små isättningar, som i olika färger äro målade på bladen, sakna ofta en finare form. Deremot älskar jemväl den turkiska ornamentiken en konstrik sammansnärjning af flere liniesystem. De färger, hvilka användas, äro ej synnerligen lifliga, och man saknar i deras sammanställning den arabisk-moriska konstens prakt och rikedom. Bottenfärgen utgjordes i äldre tid nästan alltid af ett mättadt djupblått; i senare arbeten ha gröna eller ljusröda bottnar öfverhand. Hur den persiska blomsterverldens motiv i en jemförelsevis ursprunglig form träda fram öfverallt i de islamitiska folkens ornamentik, visa fig. 8, 10, II. — Öfver hufvud bör framhållas, att persiska konstalster, i synnerhet fajansplattor o. d., i stor myckenhet vunno insteg hos turkarne och af dem användes. Fig. 3, 4, 8. I, 2, 5, 6, 7, 9. Från Jechildjami, »den gröna moskén», i Brussa. Från Jechil-Turbé, Sultan Muhammed I:s graf, i Brussa. Från Murad I:s graf i Brussa. Stenfris från moskén Jechil-Djami i Brussa. IO, II. 12. Ur Parvillée: Architecture et décoration turques au XVme siècle. 1 . I Pl. 31. KELTISK. MANUSKRIPTMÅLNING. H. os den keltiska befolkningen i Irland utbildade sig tidigt en egendomlig ornamentik af sjelfstandig prägel, hvars begynnelse går tillbaka ända till den tid, då hedendomen ännu rådde på ön. Kristendomen vann emellertid tidigt insteg och genom de irske andlige spred sig stilen till andra delar af Europa. På inflytelser från Irland, förmedlade genom de nordiska folkens handels- och härfarder, beror en skiftning af hvad man kallar fornnordisk diagonal-mönster fig. 4, de stil, den som bl. a. framträder i qvadratiska fälten i fig. 1. - de rikare runstensslingorna. Kroklinien bildar spiral-mönster o. Denna irska eller keltiska d., men framför allt dessa skarp- ornamentik finna vi använd på sinnigt sammansatta flätverk, band- metallföremål af olika slag för slingor, > valknutar», hvarå vi åter- kyrkligt eller verldsligt bruk lik- finna prof i fig. 1, 3, 9. Härtill som å stenkors och grafvårdar, komma de ofta använda, egen- men framför allt i de talrika, domligt stiliserade djurformerna, i Irlands kloster utförda manu- fyrfotadjur närmast liknande vindt- skripten. hundar, och foglar närmast lik- Till sin hufvudkarakter är nande hägern, med långsträckt det en linear ornamentik, som bandlik kropp, spensliga ben, ett dock inom sitt område drar in från nacken utgående band och talrika djurgestalter, i någon mån ofta förlängd svans. Alla dessa äfven menniskofigurer och, ehuru bandlika partier slingra sig i hvar- ytterst sparsamt, växtformer. Den andra på mångfaldigt sätt och räta linien företrädes af s. k. T- Fig. 13. fylla sålunda ytan fig. I, 5, och Z-mönster, trapp-, trekant-, 9. Mera sällan förekommer menniskogestalten eller delar deraf - fig. 2-, i detta fall uppfattad såsom ett kalligrafiskt ornament, till hvilket man satt ett menniskohufvud och menskliga extremiteter. Ytterst oansenliga och sparsamma äro under den äldre tiden växtformerna. Senare göra sig den romanska konstens inflytelser gällande. Så i fig. 10 samt helt och hållet i fig. I, 12. I fig. 6, 7 finna vi i fiskarna ett för den ursprungliga irska ornamentiken egentligen främmande motiv, hvilket är af fornkristet ursprung och ofta förekommer i handskrifter från den merovingiska tiden i Frankrike (600—700-talet). Färgernas antal är i början ringa; i synnerhet förekommer guld först i en senare tid. 9 Fig. I-5. >> 6, 7 > 8. 9-II. 12. Från 600-talet. 700-talet. 800 talet. 900-talet. 1000-talet. 900-talet. >> 13. Ur Humphreys & Owen Jones: The illuminated books of the middle ages. Wyatt: The art of illuminating. Appendice à l'Imitation de Jésus-Christ, Pl. 32 BYZANTINSK. . GLASMOSAIK, EMALJ, MANUSKRIPTMÅLNING. I den mån det vestromerska riket på 300-500-talet nalkades sin undergång, råkade äfven konsten på italiensk mark i förfall; men samtidigt uppblomstrade det östromerska eller byzantinska väldet och här, under skydd af det mäktiga kejsardömet, som hade sin medelpunkt i Byzans, fann konsten vid det glänsande hofvet en trygg fristad. Denna byzantinska konst hade ingalunda någon originel karakter; den slöt sig i allt väsentligt till den senromerska, den upptog helt naturligt många element ur den gammalgrekiska, och den visade sig mottaglig jemväl för orientaliska inflytelser. Men icke dess mindre kom den byzantinska stilen, på grund af det upplösningstillstånd, som rådde i vesterlandet, att jemväl där intaga en dominerande ställning ända in emot slutet af det första årtusendet, delvis ännu längre. Konstföremål infördes i massor från Öst-rom till Italien, byzantinske konstnärer och handtverkare gjorde där sin tekniska duglighet och sin stiluppfattning gällande. Sålunda kunna vi förstå, hvarför man i nästan alla länder i Europa träffar konstföremål, hvilkas byzantinska ursprung är oomtvistligt. Offentliga byggnader, palats, kyrkor voro i det inre prydda på det mest glänsande sätt. Praktlusten hos tidens stormän tilltalades alldeles särskildt af den s. k. glasstiftmosaiken, som sammansätter väldiga figurframställningar, målningar, t. ex. i Sofiakyrkan i Konstantinopel, af idel små glastärningar af olika färg och storlek. Karakteristiskt är, att man nästan utan undantag nyttjar guldgrund, liksom guld öfver hufvud finner en nästan obegränsad användning. En foljd häraf blef, att de samtidigt brukade färgerna måste hållas mycket djupa och kraftiga. Vanligast förekomma rödt, blått, grönt. Jemväl i väggemaljen framträda öfver allt dessa mättade färger. Tekniken hade högst sannolikt redan tidigt blifvit införd från Kina eller Indien. Som underlag för emaljen och skiljeväggarna af pålödd metalltråd användes nästan endast guld. Ornamentiken rör sig antingen i geometriska, mer eller mindre enkla mönster – fig. 5, 6, 7 - eller framställer den vackra stiliserade rankor. Dessa visa under den första tiden mycken likhet med de gammalgrekiska, men snart skönjer man, ex. i akantusbladen, en allt stelare behandling af formen. Sarskildt är detta fallet i manuskriptmålningarna. Kristna symboler, särskildt korset, användas i stor nyckenhet. t. Fig. 1. 2. >> >> >> Glasmosaik från tunnhvalfvet öfver hufvudskeppet i Galla Placidias grafkyrka i Ravenna. Markuskyrkan i Venedig. 3. en af hvalf kupolerna i Sofiakyrkan i Konstantinopel. 4. hvalfvet i dopkapellet S. Giovanni in Fonte i Ravenna. 5-9. Emalj från ett antependium i klosterkyrkan i Komburg vid Hall. Würtemberg. 10, II. Manuskriptmålningar ur evangelieböcker från 900-1000-talet i kejserliga biblioteket i S. Petersburg 12, 13 Ornament ur ett manuskript från 1200-talet i Museet i Moskva. Fig. 1, 4-9 efter verkligheten. Det öfriga ur Hessemer: Arabische und Altitalienische Bauverzierungen. Salzenberg: Altchristliche Baudenkmale von Konstantinopel. Boutovsky: Histoire de l'ornement russe du X au XVI siècle, d'apres les manuscrits. Byzantinsk. 33 S- SE3 19. 0. 14 ts 16 17. 18. 18. 15. AAAAAA44 11. 12. X 10. X 8. 3. 4. Gropemalj, Mosaik i Marmor och Glas. Pl. 33 BYZANTINSK. GROPEMALJ, MOSAIK I MARMOR OCH GLAS. J emte väggemalj (email cloisonné) förekom äfven gropemalj (email champlevé) jfr texten till pl. 12 17. – Fig. I visar ett i denna senare teknik utfördt arbete: Kristus på regnbågen omgifven af de fyra evangelisternas tecken. Man varsnar i behandlingen af figurerna en liflöshet, som inom den byzantinska konsten tilltager med tidernas lopp. Det upphöjda lugnet har i midtfiguren antagit formen af stel orörlighet. Marmormosaiken, som i slösande rikedom täcker golfytorna, visar äfven här en brokig vexling, af geometriska motiv. I denna riktning har den byzantinska konsten gifvit den islamitiska många impulser. Jemte de geometriska mönstren förekomma äfven konventionelt behandlade blad och blomrankor, hvilka såsom förut blifvit antydt, erinra om antika förebilder. 00 Fig. 21. Fig. 22. Fig. 23. Fig. I. Bokperm af förgyld brons med gropemalj och ädelstenar. 1100-tal. Mus. Correr. Venedig. 2, 3, 5. Marmormosaiker från golfvet i S. Alessio. Rom. 4. Marmormosaik från golfvet i S. Maria in Cosmedin. Rom. 6. i S. Vitale. Ravenna. 7. Glasmosaik från S. Maria in Araceli. Rom. 8. S. Alessio. Rom. domen i Messina. - 13 i Monreale. Sicilien. fasaden till domen i Orvieto. 17, 18. Marmorinläggning från kapital i Markuskyrkan. Venedig. 19, 20. väggarna i Sofia-kyrkan. Konstantinopel. 21 — 23. Glasmosaik från ett tak i Markuskyrkan. Venedig. 9, 10. II >> 14 — 16. >> Fig. 1-5, 7, 8, 14–16 efter verkligheten, de flesta af H. Dolmetsch. Det öfriga ur Morey: Charpente de la cathédrale de Messine. Hessemer: Arabische und Altialienische Bauverzierungen. Salzenberg: Altchristliche Baudenkmale von Konstantinopel. Zahn: Ornamente aller klassischen Kunstepochen. Ongania: La basilica di San Marco in Venezia. Byzantinsk. 34 SM) 10. 9. 6 2 8. 6. 보보 ​일 ​) C IIII 4 2. Sömnad och Väfnad. Pl. 35 RYSK. MANUSKRIPTMÅLNING. De fornslaviska manuskript, till en del härstammande ända från X. århundradet, hvilka bevarats til fornslaviska manuskript, till en del härstammande ända från X. århundradet, hvilka bevarats till våra dagar, äro ganska talrika, i ty att af de gamla ryska klostrens bibliotek och skattkammare en stor del bibehållits i oskadadt skick. Härjämte innehålla det kejserliga biblioteket i S:t Petersburg och synodal- tryckeriets i Moskwa bibliotek en betydande samling handskrifter. På Pl. 32 hafva vi under byzantisk ornamentik visat några exempel på manuskriptmålning, hvilka förvaras i ryska bibliotek och härstamma från det X—XIII århundradet. I anslutning härtill finnas på Pl. 35 ett större antal karaktäristiska exempel från det XIV. och XV. århundradet, det ryska manuskript- måleriets blomstringstid. Under denna period framträda å ena sidan de på geometrisk grund hvilande Fig. 18. flätverksmönstren, å andra sidan de friare, med djurbilder genomflätade motiven, hvilka senare erinra om keltisk ornamentik. De använda färgerna äro få och inskränka sig i regeln till blått, rödt, gult och grönt. Denna enkelhet i färg, förenad med en symmetrisk anordning af formerna, förlänar det hela ett välgörande lugn, så att man nu för tiden med förkärlek använder denna tids motiv för färgtryck, emaljer och liknande tekniska förfaringssätt. >> 6 och 7 >> >> Fig. 1. Ur ett evangelium från XIV. århundradet i det kejserliga offentliga biblioteket. 2, 3, 12 och 13. Ur Psalterier i Trefaldighetsklostrets vid Moskwa bibliotek. 4 och 5. Ur Psalterier i det kejserliga offentliga biblioteket. Ur evangelier i Rumjantzoff-Museet i Moskwa. 8. Kopplister 1400-t. Rostow. 9, 15. Ur en bönbok i ett kloster i Moskwa. IO, II. Delar af bokstäfver 1300-t. 14. Ur en bönbok i Bjeloserski-klostret 1400-t. 16. Ur ett evangelium i Maria Förklarings kloster vid Novgorod. 17. Ur ett psalterium, 1400-talet. 18. Kopplist ur verket »Appendice à l'imitation de Jesus-Christ». 19. Ur ett evangelium 1100-t. i Rumjantzoff-Museet i Moskwa. Pl. är sammanställd af M. Scherwinsky, föreståndare för konstindustriella skolan i Riga. Ur: Konstindustrimuseets i Moskwa samling. W. Stassow: Slavisches Ornament nach alten und neueren Handschriften. Geschichte der russischen Ornamente vom X bis XIV Jahrhundert. Appendice à l'imitation de Jesus Christ. > >> >> Fig. 19. Pl. 36. RYSK. ARKITEKTONISKA PRYDNADER OCH TRÄSNIDERIER. Den en äldsta ryska byggnadskonsten ansluter sig såväl i form som dekoration nära till den byzantinska, ett förhållande, som förklaras däraf, att kristendomen på 800-talet från Byzans utbredde sig öfver Ryssland. Dessa rysk-byzantinska minnesmärken sakna visserligen ingalunda egendomliga motiv, som först i Ryssland erhållit sin utbildning, men det är dock tills vidare ej möjligt att komma på det klara med deras ursprung. Många af de för denna stil egna formerna, särskildt de, som utmärka den senare, redan fullt utvecklade ryska stilen på 1500-talet, torde väl böra anses härstamma från orienten. Den ryska stilens blomstringstid räckte blott till in på 1700-talet; vid denna tid började här, liksom i hela Europa i öfrigt, det franska inflytandet att göra sig gällande. Ett af de märkligaste och 4). Mellan tvenne hufvudstöd före- egendomligaste arkitekturverk från komma ofta sammanstötande bågar, midten af 1500-talet är den helige hvilande på en sväfvande rikt ut- Basilius' kyrka i Moskva (uppförd sirad tapp, (fig. 3). till minne af Kasans eröfring). För I rikets mellersta och nord- moderna arbeten i rysk stil an- liga delar finna vi på landtfolkets vändas med förkärlek formerna boningshus en träarkitektur, synner- från detta århundrade. ligen rik på motiv, hvilka ofta Karaktäristiska för de ryska äro af mycket gammalt ursprung. kyrkobyggnaderna äro de i de Den stränga stilen i dessa arbeten mest olikartade former förekom- af hyflade utsågade bräder, lik- mande lökformiga kupolerna (fig. som den noggrannhet, som ned. I). En rik utbildning erhålla i lagts på deras utförande äro rent synnerhet baldakinerna inuti kyr- af förvånande. En synnerlig om- korna, de äro rikt utstyrda med sorg ägnas prydandet af de s. k. kölbågformiga gaflar och krönta vindbrädena i gaflarna (fig. II, af små torn, hvarigenom det hela 12 och 13). Liknande ornering något påminner om gotiken, (fig. Fig. 22. förekommer äfven under de fram- skjutande fönsterlisterna. Härtill kommer dessutom ofta målning i lifliga färger, hvarigenom dessa delar på långt håll likna de i Ryssland så omtyckta, rikt broderade och spetskantade handklädena, som brukas till prydnader för helgonbilder, speglar 0. dyl. De omtalade prydnadsbräderna kallas också af folket handdukar Den ryska arkitekturen förtjänar en särskild uppmärksamhet, och vi glädja oss åt att man i dess moderland på de senaste åren genom utgifvande af förtjänstfulla publikationer börjat söka fästa uppmärk- samheten i vida kretsar på denna i hög grad intressanta byggnadsstil. 1 1 IN >> Figur 1. Kyrkokupoler från Jaroslaw. 1600- och 1700-talet. 2 och 3. Förgyllda träsniderier från baldakinen öfver kejsarstolen i Nicolaikyrkan i Jaros- law 1600-talet. 4. Från en baldakin i kejserliga konstakademiens museum. 5 och 6. Snidade rosetter från hufvuddörren till altaret i Johanneskyrkan vid Rostow. 1600-talet. 7—10. Fönsterfoder från trähus i guvernementet Wologda. 10-13 Gafvelprydnad från samma ställe. 14-15. Prydnadsbräder på gesimser o. dyl. 16--19. Dörrfyllningsrosetter af utsågade bräder, guvernementet Samara. 20 och 21. Delar af dylika rosetter. Kapitäl med växtornament. 22. Figur 1, 4 och 15—21 efter fotagrafier af M. Scherwinsky, föreståndare för konstindustriella skolan i Riga. Det öfriga ur : »Furst Gagarin, Samling af byzantinska och gammalryska ornament.» >L'architecte: »Petersburg, årg. 1885, och » Viollet-le-Duc, L'art russe.» 82 Rysk 36 2. 1 4 + ODOC 000 0000 9. 8. 10. 72 16. 2004 co 18. tt 15. 19. 0000 17. OO 20. 21. WAN оооо Care 12. 14. 6. 5. Arkitektoniska Prydnader och Träsniderier. Pl. 37 RYSK. EMALJ, MAJOLIKA, VÄGG- OCH TAKMÅLNINGAR, LACKERADE ARBETEN. Den en i Ryssland urgamla emaljtekniken på guld, silfver och koppar är därstädes mycket utbredd och mycket populär. Fig. 15–18 visa oss några intressanta exempel på denna konst, i synnerhet fig. 15 bär vittne om den vidsträckta användning denna ädla teknik funnit, i det att den framställer kanten af en gyllene tallrik, som skall hafva tillhört en servis för 120 personer, hvilken zar Alexej Michailowitsch (1645—76) låtit ryska handtverkare förfärdiga. Redan tidigt blef majolikatekniken vidt utbredd, i det att den med synnerlig förkärlek användes till prydande af fasaderna på palats och kyrkor, men äfven i det inre på altaren och framför allt på kakel- ugnar och spislar. I många städer vid Volga, i synnerhet i Jaroslaw, finnas talrika exempel härpå. Äfven i nyare tid har man mångenstädes i Ryssland ånyo upptagit denna vackra teknik och lyckats åstadkomma goda saker. Fig. 22. Hvad angår det ornamentala vägg- och takmåleriet så finnes däraf i Ryssland ej synnerligen mycket kvar från gamla tider. Hvad som återstår är i allmänhet friser prydda med sirligt rankverk med stora blad och blommor i mättade färger som mest erinra om orientaliska förebilder, stundom afbrutet af infogade porträttmedaljonger. En af de intressantaste grenarna af den ännu i mellersta Ryssland öfvade husslöjden är för- färdigandet af lackerade träarbeten, hvilka äro af stor hållbarhet (fig. 19-21). Dessa saker förses först med ett öfverdrag at fint slammad grafit, hvarpå sedan mönstren målas hufvudsakligen i svart och rödt, det hela öfverdrages därpå med ett lager af tjockt kokad linolja, hvarigenom grafiten får en grönaktig gyllene färgton, som förlänar dessa arbeten en mycket rik och varm kolorit. >> 8 och 9. Figur 1-4. Väggmålningar från en spiraltrappa i Maria-Bebådelsekatedralen i Moskwa. 1400-talet. 5—7. Hvalfornament från ett hus i Moskwa. 1600-talet. Majolikapilastrar använda som fönsteromfattning i Terem (Kejsarinnepalatset) på Kreml i Moskwa. 10—14 Kakel från staden Ustjug. 1600-talet, i kejserliga sällskapets för konstens främ- jande museum i S:t Petersburg. 15 Bården af en guldtallrik i skattkammaren på Kreml. 16-18. Hängprydnad från en helgonbild från 1600-talet; emalj på silfver; i kejserliga sällskapets för konstens främjande museum i S:t Petersburg. 19-21. Lackerade träskedar och en pallskifya; bondarbeten från guvernementet Nowgorod. Ornament i drifven metall. 22. Figur 19—21 efter fotografier af M. Scherwinsky, föreståndare för konstindustriella skolan i Riga. Det öfriga ur: »N. Simakof, L'ornement russe dans les anciens produits de l'art industriel national.” »Th. Sonzen, Altertümer des russischen Kaiserreiches. Moskwa 1849–53.>> » Viollet-le-Duc, L'art russe.» 1 1 Byzantinsk och Romansk. 39 2 4. 18 5 16 A w 2 w 19. 5. 72 CH 21. 22 Heisendsets Kschaupert Arkitektur och Skulptur. Pl. 40. ROMANSK. MANUSKRIPTMÅLNING OCH EMALJ. Fria riast kunde den romanska ornamentiken utveckla sig på manuskript-(miniatur-)måleriets område, där framför allt de stora begynnelsebokstäfverna (initialerna) behandlades på ett glänsande sätt, fig. I, 2. Särskildt är det djurmotiven som här framträda i förbindelse med rankverk i egendomliga, arabesklika former. Grunden hålles under en äldre tid i guld, senare är den af växlande färg. Emaljtekniken, som från Byzans öfverfördes till Tyskland, erhöll här en hög fulländning; men i stället för de dyrbara guldplåtarna använde man koppar, och i stället för den omständliga väggemaljen kom gropemaljen i bruk. – Köln i Tyskland och Limoges i Frankrike blefvo under medeltiden hufvud. orter för detta slags tillverkningar. I regeln blefvo vid figurframställningar endast bakgrunden och de omgifvande ornamenten utförda i emalj. Figurerna däremot spardes ut å metallens yta; med grafstickeln angaf man därefter enskildheterna, dräktens linjer o. d., hvarefter dessa ytterligare framhöllos genom emaljering. Jfr fig. 20. Fig. 3 visar ett något afvikande behandlingssätt, i det de inre linierna här äro utsparda i metallen och de mellanliggande ytorna emaljerade. Hufvudet är här liksom å många lik- nande arbeten utfördt i förgyld koppar och särskildt tillsatt. Fig. 6 och 11 visa de i arkitekturen ofta förekommande zickzack- och rundbågsfriserna. Fig. >> >> >> > I. Initial ur ett tyskt manuskript (rhenländsk skola). 1000-1100-talet. Biblioteket i Paris. 2. 1100-talet. Privatsamling i Köln. 3. Relik-kors. 1100-talets första hälft. Stiftsmuseet i Freising. Bayern. 4. Pilaster från den hel. Heriberts skrin. 1100-talets midt. Benediktinerklostret i Deutz vid Köln. 5, 10. Från ett relikskrin i Aachen. 1100-talet. 6. Ur en samling i Bonn. 1100-talet. 7. Från den hel. Annos skrin i det forna klostret i Siegburg. 1000-talet. 8, 9. Från ett relikskrin i S. Kensington-museet i London. 1100-talet. II. Från ett relikskrin. 1100-talet. 12, 13. Från den hel. Andreas' altare i domen i Trier. 900-talet. 14. Emaljerad kopparplatta i privatego i Bamberg. 1100-talet. 15. Helgongloria från ett skrin i det forna klostret i Siegburg. 1000-talet. 16-19. Prydnader å processionskors i Essen. Rhenprovinsen. 1000-talet. Från den hel. Heriberts skrin. Jfr fig. 4. 21. Från Carl den stores skrin i Aachen. I 100-talet. 22, 23. Från den hel. Mauritius' skrin i Siegburg. 1000-talet. 24. Från ett altare. 1100-talet. 20. Fig. 3—24. Emaljarbeten. Ur Labarte: Histoire des arts industriels. Weerth: Kunstdenkmäler des christlichen Mittelalters in den Rheinlanden. Becker und Hefner: Kunstwerke und Gerätschaften des Mittelalters und der Renaissance. Hoffman: Les arts et l'industrie. Romansk. 40 SO: 22 sor X XX IESVS XP.SIV 05 12 S sk $ OOOOO * . SIN 00000 Manuskriptmålning och Emalj. Pl. 41. ROMANSK. VÄGGMÅLNING. De vid väggmålning använda tigerna ito glada och visa en stor omväxling, Man finner ej i män- niskogestalterna samma stela gubbaktighet som inom den byzantinska konsten; de förete i regeln en större rörlighet och ungdomlighet. I dräkterna, hvilka tämligen noga sluta sig till kroppsformerna, är veckfallet bättre motiveradt än t. ex. i de byzantinska bilderna. För ornamentets former gäller äfven här hvad som i allmänhet är anfördt om den romanska stilens egendomligheter. Cirkeln och cirkeldelar användas i riklig mån. Fig. >> 6-9 I, 2. Från korrundeln i Basilica di S. Angelo in Formis vid Capua. 1000-talet. 3-5. Från kapitelsalen i det forna Benediktinerklostret Brauweiler vid Köln. 1000-talet. Från underkyrkan i Schwarz-Rheindorf vid Bonn. 1100-talets midt. 10, II, 15. Från koret i domkyrkan i Braunschweig. 1100-talet. 12. Från den forna klosterkyrkan i Marcigny. Ö. Frankrike. 1100-talet. 13, 14. Från kyrkan i Anzy. Ö. Frankrike. 1100-talet. 16, 17 Från S. Francesco i Assisi : underkyrkan. 18. Från öfverkyrkan i Schwarz-Rheindorf. 1100-talet. Fig. 16, 17 efter verkligheten af H. Dolmetsch. Det öfriga ur Weerth: Wandmalerien des christl. Mittelalters in den Rheinlanden. Salazaro: Studi sui monumenti della Italia meridionale del IX al XIII secolo. Gailhabaud: L'architecture du V au XVII siècle. Calliat: Encyclopedie d'architecture. Fig. 18. Pl. 42. ROMANSK-GOTISK. GLASMÅLNING. Tillverkningen af färgadt glas var känd redan i forntiden, men om glasmålning i egentlig mening kan 7 15 illverkningen af färgadt glas var känd redan i forntiden, men om glasmålning i egentlig mening kan man först tala från slutet af 900-talet. Då gjordes de första försöken att med en mörkare, påsmält färg, svartlod, schattera i godset färgadt glas. På 1200-talet gjorde tekniken ytter- glaset anbringade en olika färg. De 9 6 ligare framsteg Ofärgadt glas, som särskilda glasbitarna förenades sedermera likväl alltid hade en grönaktig eller gul 7 genom blyinfattningar, som följde teck- ton, öfverdrogs med ett lager färgadt, 8 ningens linier. Under den romanska 21201 s. k. >öfverfångsglas), och i detta in. 23 22 perioden ha glasmålningarna ännu helt slipades teckningen, så att det röfver- 16 och hållet karakteren af väfnader, af fångade» glaset efter omständigheterna förhängen, hvilka de också äro afsedda på sina ställen kvarstod tjockare eller 10 5 att ersätta. Fönsterytan täckes med tunnare eller t. 0. m. helt och hållet band- och blad-ornament, i hvilkas midt bortslipades. På dessa färglösa ställen redan tidigt anbringas medaljonger med ) kunde man sedermera anbringa mål- små figurframställningar. Jemförelsevis 24 13 19 ningar i en annan smältfärg, eller sökte sällan förekomma stående, hela fönstret man erhålla en större färgrikedom däri- 17 3 fyllande bilder. De enskilda figurerna äro 14 genom att man på hvardera sidan af ännu otympliga och teckningen bristfällig. 4 18 11 2 12 Fig. 1-6. 7. 8. >> 9. IO. II, 12. 13, 14. 15. 16 Från katedralen i Chartres. klosterkyrkan i S:t Denis. kyrkan Sit Urbain i Troyes. katedralen därstädes. i Laon. i Angers. Samaritkyrkan i Bourges. katedralen därstädes. i Châlons. S:te Chapelle i Paris. katedralen i Strassburg. koret till S. Francesco i Assisi, öfre kyrkan. S. Paolo fuori le mura. Rom (modern). Statens samling i Stuttgart. >> 17, 18. >> 19. 20—23 24. 25. >> >> Fig. 20—24. Efter teckningar af H. Dolmetsch. Det öfriga ur Cahier et Martin : Mélanges d'archéologie. Gailhabaud: L'architecture du V au XVII siècle. Louandre: Les arts somptuaires. Lacroix et Seré: Le moyen-âge et la renaissance. Decloux et Doury: Histoire de la Site Chapelle à Paris. Willemin: Monuments français inédits pour servir à l'historie des arts. Viollet-le-Duc: Dictionnaire raisonné de l'architecture française. 1 Fig. 25. Romansk-Gotisk. 42 С W WAYANNANZA VN. KOLIKOKOOKOOKON Pesan . DOS KUFUFU e an zou Glasmålning. Romansk-Gotisk. 43 12. 11. 20. 20. 19. f 18. 22 1x1x1 M: in:HONOR MEBEATI:AVDOMARI EGIDIVS:FILVS: FVLCONIS:- INOXOLA K1X7x12 1818 17. 23. SANCT 8. đid:AL SL: I I 2 g : 0 đ SAN CTA : A L DE 6 VN 14. 13. wwy uw Q 15. 27. 26. 16. 30. 28. 24. 29. 31. 25. Golfplattor. Pl. 43 ROMANSK-GOTISK. GOLF.PLATTOR. På sådana orter, där man saknade tillgång på olikfärgade stenarter, lag det nära till hands att för COSTA å sådana orter, där man saknade tillgång på olikfärgade stenarter, låg det nära till hands att för prydligare golf använda plattor af bränd lera eller stenhällar med graverade mönster. Sådana hällar med i färgadt cement utförda teck- modell förse de särskilda plat- ningar fig. 1–8 funno torna med en fördjupad eller vi redan i den arabiska konsten upphöjd teckning. Dessa plat- jfr pl. 30; likaså lerplattor, tor, af hvilka vanligen fyra som kunde fogas samman till tillsammans bilda det afsedda ett slags mosaik fig. 9- mönstret eller »fasonens, fingo 16 och 32. I senare fallet behålla sin naturliga färg, men finner man, särskildt under glaserades ofta. Använd- den romanska stilens herra. ningen tillhör företrädesvis den välde, antingen hvarje särskild gotiska perioden. färg företrädd genom en sär- Naturligtvis träffar man skild liten platta af motsva- å mosaikgolfven nästan endast rande form fig. 13-16 – enkla geometriska motiv. Å eller pressas ornamentet ned de andra slagen af golfplattor i lerplattan, hvarefter fördjup. förekomma däremot både ningen fylles med en olika människo-, djur- och växt- färgad massa och det hela former. Bland växterna är till sist öfverdrages med en det i synnerhet liljan, stilise- genomskimrande glasyr — fig. rad i olika former, samt ek- 17—27 och vinlöfvet, som oftast åter- Härjemte uppkom det komma. bruket att med hjälp af en Fig. 32. 9, 10. >> » 15, 16. >> > > 26, 27 > Fig. 1-8. Graverade stenplattor från katedralen i S:t Omer. 1200-talet. (Brunt och rödt.) Mosaikgolf af bränd lera med glasyr. Från en samling i Dresden. 1200-talet. (Svart, rödt och hvitt.) II, 12. Mosaikgolf från klosterkyrkan Colombe-les-Sens. 1100-talet. (Rödt, svart och guit.) 13, 14. i S:t Denis. 1100-talet. (Rödt, svart och gult.) i Pontigny. 1100-tal. (Gult, rödt, svart på grön botten.) 17--23. Glaserade lerplattor från S:t Pierre-sur Dive. 1 100-talet. (Gult och svartbrunt.) 24, 25. kyrkan i Bloxham. 1200-talet. (Rödt och gult.) Beddington-church i Surrey. 1400-talet. (Rödt och gult.) 28. Graverade lerplattor från rådhuset i Ravenscurg. 1300-tal. (Naturfärg utan glasyr.) 29. ett privathus därstädes. 1300-talet. 30. Lerplattor med nedsänkt botten från kyrkan vid Gaildorf. 1300-tal. (Naturfärg utan glasyr.) 31. Lerplatta som föregående, klostret vid Alpirsbach. 1100 talet. 32. Mosaikgolf från klosterkyrkan i S:t Denis. Fig. 24, 25, 28—30 efter verkligheten at arkitekt Frey, läraren Bosch och H. Dolmetsch. Det öfriga ur Hassler: Schwäbische Fliese. Verhandlungen des Vereins für Kunst und Altertum in Ulm und Oberschwaben. Cahier et Martin: Suite aux mélanges archéologiques. Calliat: Encyclopédie d'architecture. Amé: Les carrelages émaillés du moyen-âge et de la renaissance. Violet-le-Duc: Dictionnaire raisonné de l'architecture française. > » Pl. 44 GOTISK. TRÄINLÄGGNING. Bruket ruket att dekorera väggar och golf med inläggningar i olika färger gaf snart uppslag till en liknande behandling af föremål i trä. Materialets natur satte likväl vissa gränser för ornamentikens utveckling: sålunda äro åtminstone inom gotiken motiv hia maat MAGISTER, JOHAñES DIAGUS WISC ur växtvärlden liksom figurframställningar mycket sällsynta; däremot träffar man ofta band- och linieornament, förenade med en mosaik af små träbitar ordnade i stjärnor, rutor och liknande former. Vidstående textfig. 28 tillhör egent- ligen plansch 43. பபப CASTIRGOUVR SŪ ZI CAFNS MOH ODABO DET SALUATOREN MAUQ.; 010CGSIS PIAGAUENSIS ODAM Fig. 1-6. Från en läspulpet i domen i Orvieto. CANONICUS et annelli 7, 8. korstolarna i Frari. kyrkan i Venedig. sakristidörren i 9--17 S. Anastasia i Verona. ol 18–27. > korstolarna i Mynstern RIUS i Ulm. 28. Grafsten från en kyrka i Noyon. (1350). ORCOO 00 RED&PTOR QGUS UITIG ZI NOUISSIMO DIG DE ACCLASHC Berita ORIE NOVIO MENSI9 Oy OUITG Fig. 9-17 efter verkligheten af professor Borkhardt. Det öfriga ur Bénoit: Monographie de la Cathé- drale d'Orviéto. Stegmann: Kunst und Gewerbe. Egle: Der Münster in Ulm. Rouam : Sculpture décorative. JIUIN ΒΙα LOUD2 OWISKADAO ODD RUIWOC OUT Fig. 28. Gotisk, 44 11. 12. 24. 25. 26. 27. TAE 15. 18 14. 15. 16. 1. E 17. 18. 19. 20. 21. * 8. 10. Träinläggning. Gotisk. NHIS WA 45 ma 2 STIR 101010101010TOIOIOIOIOIOIOIOIOIOIOIOIOIO d SS. IRG Q:10 ABC XX COLORE 16.0100010016101610ICKICXOOOOOOO Abitan YOYOYOYOYOYOYOXOMOSYOLOVOZC nnnnnnnnnnnnnnnny JOJOJOJOJOJOYOYOYOYOYOYOYOYOYO f YOSOVOJO OJOJOXOVOZOLOVOZOZOT. ..... OVOTOTOJOSOTTOTONOTOTOJOTOJO Glasmålning. Pl. 45 GOTISK. GLASMÅLNING. U. nder den romanska perioden var det hufvudsakligen rent ornamentala former, som utgjorde motiven för tidens glasmålningar. Med 1300-talet inträdde ett helt annat förhållande. Sedan gotiken numera fullständigt kommit till herraväldet, börjar man att till glasfönstrens prydnad hufvudsakligen använda figurframställningar. De hittills så omtyckta textilmönstren förekomma blott som bakgrund åt figurerna; jämte dem 5 4 3 2 nyttjas för samma ändamål lätta arkitektoniska former. (fig. 15). De stiliserade bladen och rankorna spela rolen af infattningar och behandlas under ett senare skede med allt större frihet och godtycke. 6 1 9 Jämte fönster med figurframställningar förekomma äfven andra af ren ornamental hållning. En särskild klass bilda här de s. k. grisaillefönstren, som äro dekorerade 10 12 med mönster i svart på färglös botten, och där de bro- n kiga färgerna blott sparsamt förekomma. 7 8 14 13 Fig. 4-8. I. Från ett korfönster i Mynstern i Ulm. 2, 3. korfönstren i Vårfrukyrkan i Esslingen. Nationalmuseum i München, tidigare i domen i Regensburg. 9. ett korfönster i domen i Köln. IO, II. klosterkyrkan i Königsfelden (Schweiz). 12. S. Francesco i Assisi, öfre kyrkan. 13, 14. undre 15. Måladt fönster i Evreux. >> Fig. 15. Samtliga efter verkligheten af F. Dirr (1), Anemüller (2, 3), P. Haaga (4-8), H. Dolmetch (10, 11, 13, 14), Borkhard (12). Fig. 9 ur Schmitz: Der Dom zu Köln. 15 » Lacroix et Séré, le moyen-âge et la renaissance. Pl. 46. GOTISK. ARKITEKTUR, SKULPTUR OCH ORNAMENTIK. Ett genomgående drag hos gotiken, om man nämligen frånger de urartade förhållandena under dess 25 24, sista skede, är att ornamentet underordnar sig arkitekturen. Det skymmer i enlighet med denna grund- aldrig den arkitektoniska stommen, blir aldrig själfändamål, utan tjänar i stället att framhäfva betydelsen af viktigare arkitektoniska delar, att fullständiga det harmoniska intrycket af det hela. Så erhålla de spetsbågiga portalerna och fönstren, de djärft uppåtsträfvande tornen och småtornen, fialerna, kapital och gesimser, korstolar och galerier stenarna i hvalfven, konsoler o. sin ornamentala prydnad; men S. v. äro likaledes ofta försedda äfven slöjdens alster, kyrkokärlen med bladdekoration. och skrudarna liksom husgerådet, Af det sätt, hvarpå dessa erhålla en motsvarande ornering. blad och blommor äro bearbe- Kapitälen utgöra merendels tade och uppfattade, kan man blott en bägarlik utvidgning af med tämligen stor säkerhet sluta kolonnskaftet, kring hvilken blom- sig till, från hvilken tid ett mor och blad äro fritt ordnade byggnadsverk, ett konstslöjd- i lösa hvarf eller kransar fig. föremål härstammar. Under go- 15—17. Växtornamentet har tikens första skede (1200-talet) öfver hufvud en mycket vid- är behandlingen enkel, men bred sträckt användning. Så äro t. och fyllig, naturformerna endast ex. de s. k. >krabborna, hvilka lätt stiliserade se fig. 4-6, följa kanterna af gaflar och 15, 16, 21. Senare blir utförandet spiror, egentligen ingenting annat 23 djärfvare, lifligare se fig. 10 än fritt ombildade, »stiliserades 26. 27. --12. Under gotikens sista skede blad fig. 9, 10, 24, 25. Slut- aflägsnar man sig gärna från de naturliga förebilderna, bladen blifva buktiga, krusiga, findelade, men lida därjämte af en viss stelhet i behandlingen fig. 8, 9, 22 på samma gång som man ofta märker en viss oro i rörelsen fig. 17, 18, 20. Härtill bidrager väsentligen vanan att utarbeta bladen så fristående, att de tyckas endast helt lätt sitta fast vid kärnan; detta medför ofta en alltför skarp växling af ljus och skugga. Löfverket hämtas med förkärlek från den inhemska foran. Vinlöfvet, tistelns, ekens, bokens, murgrönans, väplingens blad, rosen o. s. v. framträda öfver allt, ofta med symbolisk betydelse. Människo- och djurfigurer användas på ett stundom humoristiskt sätt, t. ex. som vattenkastare fig. 13, 14. Men äfven konsoler, slutstenar, och särskildt gafvelfälten öfver dörrarna äro ofta prydda med figurframställningar. - Fig. I. 2. >> >> Snidad figur från korstolen i Mynstern i Ulm. Konsol under en fällklaff (misericordia) å samma korstol. 3. Slutsten från domen i Naumburg. Knopp på ett kapital från kyrkan i Gelnhausen. 5. af franskt ursprung. 6. Korsblomma från kyrkan Notredame i Paris. 7. Knopp från en korsblomma därstädes. 8. Korsblomma från den forna hospitalskyrkan i Esslingen. 9. Krabba från Nürnberg. IO. Köln-domen. II, 12, Hålkälsfyllningar därstädes. 13, 14. Vattenkastare därstädes. 15. Kapital af franskt ursprung. 16. från kyrkan i Wimpffen im Thal. 17. Vårfrukyrkan i Esslingen. 18. en dopfunt i Mariakyrkan i Reutlingen. 19. Gesimsornering från katedralen i Troyes. 20. Snidad och genombruten fyllning på en skåpdörr af franskt ursprung. 21. Hålkälsornering från kyrkan i Wimpffen im Thal. 22. Nürnberg 23-27 Arkitektoniska ornament från Mariakyrkan i Reutlingen. Fig. 1-4, 9, 15, 17, 18, 20—22, 23—27 efter gipsafgjutningar. Det öfriga ur F. Schmitz: »Der Dom zu Köln». Heideloft: Die Ornamentik des Mittelalters. Violet-le-Duc: Dictionnaire raisonné de l'architecture française. Raguenet: Matériaux et documents d'architecture et de sculpture >> >> >> > Gotisk, 46 9. 10. 7. 3. 8. 6. 5. 11. 12. 13. 14. 19. 16. 15. 17 18. 21. 20. 22. Arkitektur, Skulptur och Ornamentik. Gotisk. . 47 16. 6 to 21 A | A 8 2 10 Y ITY nodam E t 150 1000000000 X 14. 12 Vafnad, Simnad, Malad Skulptur och Emalj. Pl. 47 GOTISK. VÄFNAD, SÖMNAD, MÅLAD SKULPTUR och EMALJ. Vafnader och sömnader, som äfnader och sömnader, som under den gotiska perioden förfärdigades i stor myckenhet särskildt i klostren, visa till en början de från södern och östern hämtade mönstren – fig. 11. Men man öfvergaf efter hand dessa, och upptog i stället med förkärlek ornering med blommor och blad, hvilka undergingo en sträng stilisering. Det figu- Skulpturarbeten i trä och rala elementet trängdes dock sten målades ofta. Tygmönst- ej alldeles åt sidan. Det före. ren visa då vanligen de ofvan kommer särskildt på skrudar, nämnda motiven. förhängen och dukar för kyrk. Fig. 12, 13 tillhöra redan ligt bruk, i regeln med sym- öfvergången från gotiken till bolisk betydelse. Att jämväl renässansen. linjeornamentet bibehöll sin plats Emaljen användes fortfar- inom den italienska gotiken ande, och i synnerhet under fig. 6—9— finner sin förklaring 1200-talet, för dekoration af de i det inflytande, som byzantinsk praktfulla relikskrinen, hvarvid och arabisk konst under en dock romanska prydnadsformer tidigare period utöfvade. Jfr. stundom förekomma. äfven pl. 49, fig. 13, 14, 16, 19. Ee re Fig. 22. Fig. I. 2. >> >> II. Aposteln Simon. Staty i Kölner-domen. Tygmönster från en staty därstädes. 3. Broderad bård af franskt ursprung. 1300-talet. 4. Tygmönster 1400-talet. (Originalet har silfver i st. f. guld.) 5. 1300-talet. 6-9. Bårder och tygmönster från väggmålningar i S. Francesco i Assisi, öfre kyrkan. 1300-t. 10. Tygmönster från en temperamålning af Niccolo Alunno (1466) i pinakoteket i Perugia. Siciliansk väſnad från Mariakyrkan i Danzig. 1200-talet. Mattbård från en målning af Hugo van der Goes i Uffizierna i Florens. 1400-talet. 13 » Mantegna i S. Zeno i Verona, slutet af 1400-talet. 14. Bård från en broderad mässhake. 1300-talet. (Tyskt arbete.) 15, 16. Tygmönster af franskt ursprung. 1300-talet. 17. Förgylld koppargravering från en reliktafla i kyrkan i Mettlach. 18–20. Emaljorneringar från de hel. tre konungars-skrin i Köln-domen, början af 1200-talet. 21. Emaljerad bård från början af 1200-talet. Musée Cluny i Paris. 22. Slutsten i midtskeppet i stiftskyrkan i Stuttgart. >> 12. >> Efter verkligheten af Borkhard (6—8) och Dolmetsch (9, 10), efter gipsafgjutning (22). Det öfriga ur Weerth: Kunstdenkmäler des christlichen Mittelalters in den Rheinlanden. Hoffman: Les arts et l'industrie. Cahier et Martin: Mélanges d'archéologie. Louandre: Les arts somptuaires, Dupont-Auberville: L'ornement des tissus. Viollet-le-Duc: Dictionnaire raisonné du mobilier français. Pl. 48. Dosrint .die.dooy GOTISK. MANUSKRIPTMÅLNING. I manuskriptmålningarna utträngde den gotiska ornamentikens lifliga, spensliga former blott långsamt de runda, ytfyllande, som tillhörde den romanska perioden. Blommorna blefvo dels stiliserade, dels höllos de fullt naturalistiskt, och vi se i fig. 8 och 13, huru de båda behandlingssätten kunna förekomma sam- tidigt. Så i synnerhet under gotikens senare tid. Karakteristisk för denna är den kraftiga schatteringen liksom bruket af halftoner och isättandet af skarpa dagrar. Anmärkningsvärd är slutligen omväxlingen och prakten af de färger, med hvilka blommornas yppiga och rika värld framställes i de ärevördiga handskrifternas miniatyrer. Fig. 14 har afseende på texten till pl. 49. Fig. 1-4. Från 1300-talet. 5-13 1400-talet. 14. Takmålning från hvalfvet i förhallen till Münstern i Freiburg. >> Fig. 1, 5, 6, 12 direkt efter miniatyrer, de tre första i fornsaksmuseet i Stuttgart. Det öfriga ur Humphreys & Owen Jones: The illuminated books of the middle ages. Wyatt: The art of illuminating. Fig. 14 efter fotografi. getræst werdent. d.us. uula: weinent Sello Fig. 14. ! Gotisk. . 49 9. 10. και 2 υ e, achama Saunre ΟΟ ΟΙ ΟΟΟΛ O 000Ο |00000 ε 8. 6. 5. 14. 15. και ΟΣΙΟ: 1. 15. 12. 11 16 1. 18. 19. Vägg-och Takmålning. Pl. 49. GOTISK. VÄGG OCH TAKMÅLNING. Väggmåleri V OK äggmåleriets utveckling under den gotiska perioden hämmades i viss mån därigenom, att gotikens byggnader med de smala väggfälten och de stora fönsteröppningarna sällan lämnade plats för mera omfattande målningar. Däremot erbjödo sig rikliga tillfällen till anbringande af ornamental dekoration. De förekom- Detta ledde mande figu- emellertid un- rerna påver- der utvecklin- kades af den gens fortgång uppåtsträf- till en viss vri- vande rörelse, den, maniere som öfver rad ställning - hufvud är jfr fig. 4 och egendomlig pl. 47, fig. 1. för gotikens Draperibe- former, liksom handlingen är af den ofta mjuk, vecken mycket smala falla i långa plats, som an- vackra linier, visades dem. konturerna De ha derför uppdragas i ej sällan ett svart. Schat- alltfor smärt, tering af den gängligt utse- brokiga färgen ende. Men förekommer till åtskillnad mycket litet. från de roman. I fig. i är ska gestalter schatteringen na visa de utförd med nästan alltid svarta streck- något liffullt lag. Fig. 17 och gratiöst i visar ett met hållning och exempel på åtbörder. Fig. 22. huru ett antikt motiv åter upptages, och väg sålunda banas för renässansen. >> >> Fig. I. Från ett stamträd i Hospitalskyrkan i Stuttgart. 1400 talet. 2. Del af fig. 22: Måladt planornament mot fördjupad botten. 3, 4. Från kyrkan i Brauweiler. 1300-talet. 5. ett kapell i Ramersdorf. 1300-talet. 6, 7. sidogemak till stiftskyrkan i Fritzlar. 1400-talet. 8. Jakobinerkyrkan i Agen. 1200-talet. 9, 10. Site Chapelle i Paris. 1200-talet. II-19. S. Francesco i Assisi, öfre kyrkan. » 20, 21. undre kyrkan. 22. Undre sidan af en träbaldakin öfver den forna abbotstolen i kloster kyrkan i Blaubeuren. >> Fig. 1 eſter verkligheten af P. Haaga, 2 af Weiss, 12—19 af H. Dolmetsch. Det öfriga ur Weerth: Wandmalereien des christlichen Mittelalters in den Rheinlanden. Endell: Zeitschrift für Bauwesen. Calliat: Encyclopédie d'architecture. Pl. 50 ITALIENSK RENÄSSANS. GLASMÅLNING. Redan under gotiken hade man börjat afvika från äldre tiders bruk att helt och hållet fylla fönster edan under gotiken hade man börjat afvika från äldre tiders bruk att helt och hållet fylla fönster- öppningarna med färgadt glas. I stället kommo under renässansperioden smärre glasmålningar mot ofärgad botten, hvilka emellertid ofta erhöllo en infattning eller ett slags ramverk af utomordentlig rikedom. Med sina från växt- och djurvärlden hämtade ornamentsmotiv, i hvilka människogestalten ofta drages in, är detta prydliga ramverk ofta att anse som den egentliga hufvudframställningen. Motstående plansch, hvars innehåll emellertid tillhör en något senare renässansperiod, visar, att symboliska figurer och föremål här ej saknas. Fig. 2--9 äro efter utkast af Giovanni da Udine. (1494-1564.) Fig. 1. Från Nationalmuseet i Bargello. Florens. 2-8. Från la Certosa vid Florens. 9. Undre delen af ett fönster i Biblioteca Laurenziana. >> Florenz. Samtliga efter verkligheten. Fig. I af H. Dolmetsch, det öfriga af professor Borkhard och arkitekt Eckert i Stuttgart. 9 af artisten Gubitz. > kuchy Borse SEMPER 133502 Fig. 9. Italiensk Renässans. 50 7. 6. B R 8, 5. IN LOCO ES DEMONSTR EDIFICA Dei dicabus sum ny to bei Jualcio fue E WIDAULATAN 1560 M 2. 1. Glasmålning 1 1 1 Italiensk Renässans. 51 G para SI war 16. O US 12 8. 8. 10. PC 3. M. 2. Fajansplattor. Pl. 51 ITALIENSK RENÄSSANS. FAJANSPLATTOR. Golf den ypper- 120 Site måtta an- WEZ Colf och väggar som kläddes med fajansplattor kunde på grund af material och tillverkningssätt ej uppvisa en så fint genomförd ornamentik, som t. ex. motsvarande arbeten i marmor, trä, stuck o. s. v. När ler- godstekni- liga färg- ken sträcker VVNNNN sammanställ- sig längre än ningen. Med till de enkla förståndig geometriska WWWWWWWWWYA mönstren, så vände man äro de mer- härvid sällan ändels om flere än fyra byzantinska färger. och orienta Ett rikare liska före- och finare bilder på genomfö- minnande rande visar ornamenten den såsom ganska fig. 18 med anspråkslösa, delade afbild wa WMV men i stället CC ningen af ett så mycket majolikagolf, redigare och kraftigare. prydes af Effekten ornaments- stegras ytter- motiv af den ligare genom Fig. 18. mest för- vånande omväxling. En stor ryktbarhet erhöll Luca della Robbia (1399--1482) och hans skola genom fabrikationen af dessa och liknande arbeten i bränd och glaserad lera. Dessa gå på grund häraf ofta under benämningen Robbia-arbeten. wam L hvars yta wania Fig. 1, 6, 9, 11-15. Väggplattor från trappuppgången i huset n:r 26 Via Luccoli i Genua. 2 – 5, 7, 8, 10. huset n:r 10 Via S. Matteo därstädes. Golfplattor från San Petronio i Bologna. 18. Golfplattor från den heliga Catarinas oratorium i Siena. 16, 17 Efter verkligheten af professor Borkhard i Stuttgart. Pl. 52 7 ITALIENSK RENÄSSANS. VÄGGDEKORATION. Renässanssilen framträder i Italien i början af 1400-talet. men enässansstilen framträder i Italien i början af 1400-talet. Ungrenässansen räcker till fram emot år 1500, hvarefter högrenässansen vidtager och varar något öfver århundradets midt. Renässans (fr. renaissance) betecknar efter orden en » pånyttfödelse» af antikens formvärld, ej en slavisk efterbildning, utan en fri bearbetning. Detta visar sig framför allt i behandlingen af ornament, hvilket denna stil använder i en rikedom och utsträck- ning som knappt någon annan. Främst kommer här växtornamentet, som under ungrenässansen intager en mycket måttfull vidd i förhållande till bottenytan. Det visar nästan alltid fina, vackert svängda rankor, symmetriskt eller åtminstone regelbundet ordnade. En hufvudrol spelar det antika akantusbladet, ehuru på mångahanda sätt ombildadt. Äfven vinrankan, lagern, murgrönan o. s. v. förekomma ofta, dels med naturalistisk hållning, dels stiliserade. Detta löfverk med sina grenar och frukter erhåller en rik omväxling och liftullhet genom blandningen med djurmotiv af alla slag, fantasiväsen, människo- former, hvartill ytterligare komma symboliska föremål, vapen, masker, emblem, vaser, kandelabrar o. Mycket omtyckt är den direkta förbindelsen af människo- eller djurgestalter fig. 3, jfr äfven pl. 50, - med växtelement. En ej oviktig del af ornamentiken utgöra slutligen vapenbilder och sköldar, hvarvid ungrenäs- sansen med förkärlek använder den s. k. hästpanneskölden fig. 6, 9. Seder- mera komma kartusch-formerna i bruk. Jfr pl. 50, fig. 1-3. De här omtalade arterna af ornament användas bl. a. i fasadmåleriet, d. v. s. i de målningar, som stundom helt och hållet täckte husfasaderna i stället för plastisk ornering Dock förekomma här äfven rent historiska framställningar. Färgerna äro lifliga och harmoniska, intrycket ofta praktfullt. Under en period, då de figurrika historiska framställningarna nästan helt och hållet trängde ut ornamenten, finner man ofta fasader, som äro målade i bronsfärg eller grått i grått (grisaille). S. V. senare Fig. 1-7. Från en husfasad i Genua (Via S. Matteo n:r 10). 8. gårdsfasaden till Casa Taverna i Milano. 9-II. Palazzo Piccolomini i Pienza. Dekorativ kandelaber efter en handteckning: >> Fig. 12. 12. Fig. 9-11 efter verkligheten af professor Borkhard i Stuttgart. Det ötriga ur Reinhardt: Palast-Architektur Italiens: Genua. Gruner: Specimens of ornamental art. Italiensk Renässans. 53 (0 lino 3. 6. 5. Des... ANA 0000000 VE THE PEA 9. 10. 7. 1. 8. a Timu 13. 12. 11. Intarsia. مج C Fig. 13 Pl. 54 ITALIENSK RENÄSSANS. TAKMÅLNING. I kyrkornas och palatsens takhvälfningar liksom å de platta träloften (plafonderna) fann tidehvarfvets konstnärliga anda ett rikt fält för sin verksamhet. De mest berömda konstnärer medverkade till orna- mentets förädling, i det de själfva infattade sina freskomålningar i en passande dekorativ omgifning fig. I, 2. Bottenytan för detta af blandade växt- och djurmotiv sammansatta ornament hölls i regeln mycket ljus, färgerna själfva äro glada och lifliga. Härjämte förekommo dock äfven enklare mönster. När figur- framställningar ej användes, ersattes de med målade kassetter eller rosetter infattade i geometriskt ordnade fält. Anmärkningsvärd är vidare förbindelsen af sådana ornament i färger med en mer eller mindre enkel stuckdekoration. Denna är åter i sin ordning ofta på ett illusoriskt sätt imiterad med penseln. — Så i fig. I. De båda rosetterna fig. II, 12 tillhöra visserligen med afseende på tiden för sin uppkomst en period, som föregår renässansen, men de förråda dock en nära frändskap med former, som tillhöra denna. Fig. >> 1-4 Från korhvalfven i S. Maria del popolo i Rom (af Pinturicchio). 5. ett af Borgiarummen i Vatikanen. Rom. 6, 8, 9. » hvalffälten i la Certosa vid Pavia. 7, 10. Bårder kring dessa hvalffalt. II, 12. Medaljonger från hvalffälten i S. Francesco i Lodi. 13 Takfält från Vatikanens Loggier af Rafael. >> Fig. 1-4 efter verkligheten af H. Dolmetsch och H. Weinhold. 5-10 7 > Borkhard. » 11, 12 ur Gruner: Specimens of ornamental art. » 13 efter kopparstick. 1 Italiensk Renässans. 55 Ge 13 6 c IN R 9 11 8 10 12 Spetsar. Pl. 56. ITALIENSK RENÄSSANS. SÖMNAD OCH VÄFNAD. Den en praktkärlek, som är ett utmärkande drag för renässansen, framträder jämväl vid utförandet af broderier, väfda tapeter o. d. Framför allt voro kyrkorna rikligen försedda med detta slags föremål. Konstsömnaden, gar, t. ex. »Ra- antingen pålägg- faels tapeter», söm, (applika- och ornament i tion) eller platt- tidens stil. När söm, den senare geometriska eller ofta upphöjd, re- växt-motiv an- liefartad, hämta- vändas, sluta de de sina motiv sig gärna till by- från samma käl. zantinska och ori- lor som de hit- entaliska förebil- tills omtalade der. Jfr fig konstgrenarna 8-10. och använde lik- Att äfven här som dessa ej blott lysande färger ornament, utan med förkärlek afven figurer, sär- framträda, att skildt inom me särskildt i konst- daljonger. Jfr sömnader guld fig. 2, 3, 5. öfver allt nyttjas, Inom tapet. motsvarar den väfveriet före- allmänna böjel- komma både sen för det prakt- figurframställnin- fulla. Fig 11. lu L GOUTZWILLER 2. >> Fig. J. Broderi på en korkåpa i S. Croce i Florens (har tillhört ärkebiskop Rinuttini i Pisa † 1582). » sammet, fornsaksmuseet i Stuttgart. 3. Broderad sammetsbård på en mässhake därstädes. 4. Påläggsbroderi i siden 5. Reliefbroderi i guld på siden på en mässhake därstädes. 2 6, 7. Påläggsbroderi i siden på damastbotten. 8. Mattbård från en venetiansk målning i Verona. 9. målning af Paolo Giolfino i museet i Verona. » Moroni i pinakoteket i München. 1. Väfd tapet i Vatikanen i Rom efter en af »Rafaels kartonger». Fig. 1-5 efter verkligheten af F. Bosch i Ravensburg och Haaga i Stuttgart. 6, 7 ur Dupont-Auberville: L'ornement des tissus. 8-10 ur J. Lessing: Altorientalische Teppiche. Il ur Rouam: L'art du tissu. > 10. > Italiensk Renässans. 56 PG BAL 10. a G. TOCICLEGOODIT 5 Konstsömnad och Väfnad. Italiensk Renässans. 57 Weed BULL SION Store Polis O A Euro NO Suce on K. Scheupert gez! Sgraffito, Marmorinläggning, Lågrelief. Pl. 57 ITALIENSK RENÄSSANS. SGRAFFITO, MARMORINLÄGGNING, LÅGRELIEF. Serafito graffito-ornamentet får ej betraktas endast som planornering, ty merendels framträder här en sträfvan att i teckning efterbilda plastisk dekoration; härvid stå dock endast färg- tonerna svart, hvitt och grått tillbuds, det senare erhållet genom streckning. Tekniken är följande. Den muryta, som skall prydas, täckes med bruk af mörk färg, hvilket i sin ordning öfverdrages med kalkmjölk. Man ritar härefter med en järngriffel genom det öfre hvita kalklagret, hvarvid den undre mörka färgen träder fram. Teckningen kan härvid framstå mörk mot hvit botten eller, såsom å de här meddelade exemplen fig. 1-6, hvit mot mörk botten, i det den hvita tonen blifvit utspard. I motsats till målade och inlagda ornament och såsom en följd af det enkla framställningssättet bär sgraffito-orne- ringen afgjordt karakteren af teckning, men genom en lämplig fördelning af ljust och mörkt kunna kompositioner åstadkommas, hvilkas effekt är både rik och storartad. Å med sgraffito prydda husfasader är den plastiska fördelningen medelst listverk o. d. vanligen mycket sparsam; ofta framhålles den arkitektoniska stommen uteslutande genom sgraffito-orneringen. Vid dekorationen af golf använder renässansen jemte lineära mosaikfigurer af alldeles samma slag som de antika och medeltida, marmorintarsia och marmorniello. I förra fallet inläggas på behörigt sätt tillskurna marmorstycken i fördjupningar af motsvarande form, i det senare fyllas fördjupningarna med en svart eller röd stuckmassa eller med metall. I färgbehandlingen äro dessa golfdekorationer alltid enkelt hållna; däremot gå de i aſseende på teckningen ofta vidt öfver det tillåtnas gränser: så i domen i Siena, hvars berömda golf visar figurframställningar af historisk hållning jämte perspektiviska arkitekturkompositioner. Planreliefer framställas merendels utan hjälp af färg, endast därigenom att ornamentet och bottnen behandlas olika. Den senare prickas eller ruggas, hvarigenom ornamentet fram- står blankt mot matt. Fig. >> >> >> >> 1. Sgraffito på ett hus i Rom. Via Giulia 82. 2. Via dei Coronari 148. Vicolo Calabraga 31, 32. 3. 4 Vigna alla via Porta S. Sebastiano 27. 5, 6. Borgo al Vicolo del Campanile 4. 7. Marmorinläggning på golfvet i domen i Siena. 8, 9. från en grafsten i S. Giovanni e Paolo. Venedig i S:t Croce. Florens. i Frari-kyrkan i Venedig. 12, 13 Planreliefer från grafstenar i S:ta Maria del popolo i Rom. 14, 15. familjen Vendramins graſvård i S. Giovanni e Paolo. Venedig 16. Målad pilasterfyllning från Rafaels loggier i Vatikanen. (Till Pl. 58.) >> 10. >> >> II. > Fig. 10–13 efter verkligheten af H. Dolmetsch. Det öfriga ur Janoni & Maccari: Saggi di architettura e decorazione italiana. Graffiti e chiaroscuri. Meurer: Italienische Flachornamente. Fig. 16. Pl. 58. ITALIENSK CULTATE RENÄSSANS. WIN VÄGG- OCH TAKMÅLNING. 31 . I 20 sin skönaste och ädlaste form framstår högrenäs- sansens dekorativa vägg- och takmåleri i de arbeten, som tillhöra Rafael och hans skola. Så framför allt i Vati- kanens loggier. Pl. 54: fig. 13, Pl. 57: fig. 16, Pl. 58: fig. 5, och Pl. 62: fig. 2-5, 12. Ehuru målningarna här i allmänhet ej direkt härröra från den store mästarens egen hand, så äro de dock utförda af hans lärjungar efter hans planer och i hans anda. Dekorationen af Titustermerna, den berömda romerska badanläggningen från första kejsartiden, upptäckt i början af 1500-talet, har utan all gensägelse härvid utöfvat stort inflytande som förebild, särskildt för förbindelsen af stuck och målning. Men de antika mönstren ha ej blifvit blindt efterhärmade, utan gifvit uppslag till nya och växlande motiv för figurer, guirlander 0. s. v. Och sålunda erbjuder Vatikanen åskådaren en oändlig rikedom på målningar, i hvilka förhållandet mellan figur och orna- ment, mellan dekoration och arkitektur, mellan olika färger och toner erhållit ett mönstergillt uttryck. Anmärkningsvärdt är, att de sekundära färgerna för- härska – fig. 2. Från en af Rafaels lärjungar, Perin del Vaga, här- röra äfven målningarna i Palazzo Doria i Genua. Om de också ej stå på samma höjd som de rafaeliska verken, så kunna de dock uppvisa de skönaste enskildheter och vittna särskildt om ett utbildadt sinne för färgsamman- ställning. Angående de använda motiven gäller hvad som blifvit anfördt vid pl. 50. - >> Fig. 1. Takmålning i Palazzo Doria i Genua. 2. Pilasterornering från Vatikanens loggier. Romi. 3, 4. Fyllningar i en fönsternisch i Vatikanens museum. 5. Målningar från Rafaels loggier. >> Fig. I efter verkligheten af professor Borkhard, Stuttgart. Det öfriga ur Letaroilly: Le Vatican et la Basilique de St. Pierre de Rome. Efter kopparstick, Fig. 5. Pl. 59. ITALIENSK RENÄSSANS. MANUSKRIPTMÅLNING, VÄFNAD, MARMORINLÄGGNING. Ar den mest genomgripande betydelse för manuskriptmåleriet blef boktryckerikonstens uppfining. Att 3. återgifva de litterära alstren blef nu mycket lättare och enklare, böckernas handelsvärde sänktes ansenligt, och i följd häraf nedlades i regeln på deras konstnärliga utsirning långt mindre möda än förut. Härtill kom, att den nyuppfunna konsten själf ägde medel att framställa prydliga initialer och titelblad. Dock finna vi ännu under denna period många manuskriptmålare verksamma. Ty först och främst tages boktrycket under renässansen ännu icke allmänt i anspråk för alla litteraturens grenar, och vidare satte man jämväl i tryckta arbeten värde på ett för hand utfördt titelblad och på prydliga, på samma sätt utförda begynnelsebokstäfver i flere färger. Af dessa anledningar har äfven denna tid att uppvisa många exempel på präktiga manu- skriptmålningar, som visa en brokig blandning af antika, mytologiska och kristna motiv. Växtarabesker liksom initialernas blommor och blad förete oftare stiliserade än naturalistiska former fig. 2-6. Den naturalistiska hållningen är däremot regel i de mångfaldiga, med största omsorg och oändlig fit utförda mosaikarbetena, hvilka äro sammansatta af smärre och större marmorbitar i olika färger. Med sådana inläggningar prydde man bordskifvor, skåpdörrar, altarframstycken o. s. v. I Florens öfvas ännu i dag denna teknik med framgång. Det gängse namnet på tillverkningarna är också florentinermosaik - fig. 9. Närmaste frändskap med den äldre häfdvunna riktningen visar väfnadskon- sten, som visserligen ej går fri från nyare inflytelser, men dock med förkärlek håller sig till de orientaliska mönstren. - Jfr Pl. 56. Fig. 1-6 Manuskriptmålningar. 7. Sammetsmönster. Fornsaksmuseet i Stuttgart. 8. Väfd bård. 9. Mosaik från ett bord i Nationalmuseet i München. 10. Rand-prydnad ur ett gammalt italienskt manuskript. Fig. 4. efter verkligheten af professor Borkhard : Stuttgart. Det öfriga ur Humphreys & Owen Jones: The illuminated books. Wyatt: The art of illuminating. Dupont-Auberville: L'ornement des tissus. GUDITZ S1y. Fig. 10. Italiensk Renässans. 6T 2 3 8 7 5 4 6 റ ) ) ) റ റ റ ) ) ))) (( 1 Thuringer *CONürnbers, Helioiyp. Plastisk Ornering i Marmor och Brons. Pl. 61. ITALIENSK RENÄSSANS. PLASTISK ORNERING I MARMOR OCH BRONS. Den ornamentala marmorskulpturen erhöll inom den italienska renässansen en lyftning, hvartill den före en ornamentala marmorskulpturen erhöll inom den italienska renässansen en lyftning, hvartill den före- gående tiden ej kan uppvisa något motsvarande. Ungrenässans och högrenässans skilja sig i det afseendet, att den senare använder starka underskärningar både vid framställningen af växtornament och figurala motiv. Kapitälen visa, sär- hvarf. — Under högrenässan- skildt under ungrenässansen, sen sluter man sig trognare nära frändskap med det korin- till de antika förebilderna, och tiska. I voluternas ställe ej blott den korintiska, utan komma likväl stundom växt- jämväl den doriska och joniska former, men oftast delfiner, ordningen komma ofta till drakar, ymnighetshorn o. d. användning Just på detta område uppen- Bronstekniken känner barar renässansen framför allt i fråga om modellering knap- sin skapande rikedom. Ej past något hinder, och detta sällan användes å kapitälen ren medför ofta omedelbar figurornering; däremot före- efterbildning af naturen, sär.: komma akantusbladen sparsam- skildt inom växtornamen- mare, vanligen blott i ett enda tiken. Huru äfven alldagliga föremål i hög grad påverkas af den allmänna konstblomstringen, visa de båda präktiga portklapparna fig. 7, 8. One en Fig. 9. Fig. 1. Fris af marmor öfver en dörr i Palazzo ducale i Urbino. 1400-talet. 2. Fris å en marmorkamin därstädes. 3. Konsolkapital af marmor från kyrkan Fonte Giusta i Siena. 1400-talets slut. 4. Fris från en grafvård. 5. Ramverk i brons från Ghibertis dörrar till baptisteriet i Florens. 6. Fyllning i marmor från altaret i kyrkan Fonte Giusta i Siena. Portklappar af brons. 9. Kolonnkapital från portalen till la Badia i Florens. >> 7, 8. Fig. 1–8 efter fotografier. 9 ur Herdtle: Die Bauhütte. Italiensk Renässans. 62 G UUUU SPRURUPUR 5 2 JVCM 10. Vägg-och Takmålning. } { Pl. 63. ITALIENSK 0. FRANSK RENÄSSANS. ARBETEN I ÄDEL METALL OCH EMALJ. Hit hånförliga föremål kunna lämpligen fördelas i två grupper. 0. S. V. en it hänförliga föremål kunna lämpligen fördelas i två grupper. Hufvudmaterialet utgöres på ena hållet af ädel metall, som sedermera prydes på något särskildt sätt med ädelstenar, pärlor, emalj o. s. v., t.ex. i smycken. I den på det underligaste sätt, andra gruppen ombildas framträda iorneringen oftare någon sällsynt stenart, t. än de geometriska motiven. ex. lapislazuli, onyx o. d., Den franska renäs- eller en vacker glasform sansen sluter sig i det stora genom tillsats af grepe, fot, hela, åtminstone under 1500- lock till talet, på det ifrågavarande praktvas eller annat före- området till den italienska mål. En tongifvande konst- stilen. Det var också ita- när var på detta område lienska konstnärer, som i omkring midten af 1500- Frankrike gjorde den nya talet Benvenuto Cellini smakriktningen gällande. (1500 †1571). Detta gick naturligtvis i Färgerna äro i re- gotikens hemland ganska geln harmoniskt samman- långsamt, och man träffar ställda. Anordningen af därför ej sällan påminnelser grepar och lock gaf tilltälle om den gotiska stilen, lik- till framställning af en rike- som stundom, där dom af ädla linier och konsten frigjort sig från Fig. 20. former. Växter, djur, män- denna, finner en rätt stor niskor, ofta sammanfogade godtycklighet. man K. COUTE WILLER Fig. 2. >> 9, 10. >> I. Krön till ett litet altare i Apollo-galleriet i Louvre i Paris (italienskt arbete). Vas af lapislazuli i Uffizierna i Florens (italienskt arbete). 3. Lock af emaljeradt guld till en kristallskål därstädes (italienskt arbete). 4, 5. Hängsmycken, tillskrifna Benvenuto Cellini. 6-8. Hängsmycken af okänd mästare (franskt arbete). Grepar på vaser i Apollo-galleriet. Louvre i Paris (franskt arbete). II, 12. Maskaroner på en sköld därstädes (franskt arbete). 13, 14. Fot och öfverdel af en vattenkanna därstädes (franskt arbete). 15-19. Bårder från vaser i samma samling (franskt arbete). Kristallskål; locket härtill se fig. 3. Fig. 2, 3 efter verkligheten af professor Borkhard. Stuttgart. 10, 13, 14, 19 efter verkligheten af C. Baur i Biberach. Det öfriga ur Dalloz: Le trésor artistique de la France. Daly: Revue général de l'architecture et des travaux publics. Labarte; Histoire des arts industriels au moyen âge et à l'époque de la renaissance. Rouam: Les arts du feu. » 20. Pl. 64. FRANSK RENÄSSANS. TYPOGRAFISKA ORNAMENT. Frans ranske boktryckare, särskildt i Paris och Lyon, voro redan vid slutet af 1400-talet vidt berömda för ranske boktryckare, särskildt i Paris och Lyon, voro redan vid slutet af 1400-talet vidt berömda för sina arbetens reda och skönhet. Någon nationell egendomlighet i användningen af initialer, marginal. prydnader o. s. v. uppenbara de likväl till en början ej. Det var först den om Frankrikes bokornamentik högt förtjänte G. Tory, som genom sina själfständiga kompositioner befriade sina landsmän från det slaf- viska beroendet af italienska mönster. Man fasthöll nämligen länge, ända in på 1500-talet, vid de gotiska formerna, och när sedermera de förnäma fransmännen under resor eller genom främmande konstnärer gjort bekantskap med den italienska renässansen, hade man, på grund af det sega fasthållandet vid det gamla, ännu ej kunnat utbilda något specifikt franskt renässansornament, utan var hänvisad till italienska eller tyska förebilder fig. 1. Omkring år 1520 inträder nu genom Tory en förändring. Hans ornament, van- ligen blommor och bladrankor, stundom i förening med figurer, utgöras af enkla linier, i initialerna mer- endels hvita på svart botten fig. 2 – och ej schatterade. Häri följer han det italienska bruket. Hans uppfattning liksom hans ornament bibehöllo sig länge efter hans död. Italien utöfvade icke dess mindre fortfarande ett visst inflytande. Detta visar sig t. ex. i barn- figurerna i begynnelsebokstäfver, som äro direkt lånade från italienska mästare fig. 14. Det franska renässansornamentets sirlighet och elegans framträder särskildt i sådana kompositioner som fig. 9-11, hvilka för öfrigt i någon mån erinra om arabiska ornament, liksom fig. 2 om gotiken. Fig. 6 och 12 visa en elegant användning af akantusbladet. Huru titelblad eller öfver hufvud hela sidor stundom ornerades, visar fig. 4. Fig. >> >> >> >> I. Bokstaf från Ludvig XII:s tid af Tory. 2. Frans I:s 3. Claude Garamont. 4. Kartusch från Henrik II:s Jean Goujon. 5. Bokstaf 6. ur Salom. Bernard's skola. 7, 8. 9-II. Ramverk från Henrik II:s tid af Petit Bernard. 12. Bokstaf från Henrik III:s tid af Joh. Tornesius. 13 Henrik IV:s 14. Ludvig XIII:s tid. 15. Slutprydnad från Ludvig XIII:s tid. >> >> > Fig. 15. Fransk Renässans. 64 6. 12. O RS IN M HWNL VITA R 2. E w 8. 7. 14. 13. 11. 10. Typografiska Ornament. 1 Pl. 66. FRANSK RENÄSSANS. VÄGGMÅLNING. rankrikes renässans årfde från gotiken en viss benägenhet att dekorera boningsrummens väggar med 33 rankrikes renässans ärfde från gotiken en viss benägenhet att dekorera boningsrummens väggar med målade väfnads- eller tapet-mönster. Oaktadt detaljerna i många fall äro hämtade från antiken, varsnar man dock ofta spåren ster (jfr fig. 3 och 4). ca af gotikens traditioner, Där rankor förekomma, stundom äfven af orien- äro de nästan alltid starkt taliska inflytelser fig. stiliserade; en viktig rol 2 och 7. i orneringen spela regen- Vanligen deko- ternas namnchiffer liksom rerades väggens nedre kronor och Frankrikes del, till ungefärligen två konungavapen, den heral- tredjedelar af höjden, diska liljan. Brutna med ett fylligare och färger användas med för- tyngre, den öfre tredje- kärlek, och guld före- delen däremot med ett kommer ofta. enklare och lättare mön- एर Fig. 10. Fig. 1-9. Målade tapetmönster i slottet i Blois från Frans I:s tid. Ur Le Nail: Le Chateau de Clois. Fig. 10 ur: »Gewerbehalle 1881». Fransk Renässans. 67 MONNAI WRCREST A SE TOP 50 IS corte Roma UIT TTITUITA r 11 BELLE TO %e0อง nan bandono B 10 2 2 SUTNO We mass 9 Plastisk Ornering i Sten och Trä. Pl. 67. FRANSK RENÄSSANS. PLASTISK ORNERING I STEN OCH TRÄ. Mera fri från främmande beståndsdelar in på andra områden visar sig den franska renässansen inom 1. 2. era fri från främmande beståndsdelar än på andra områden visar sig den franska renässansen inom plastiken. Fint och ädelt framträder ornamentet i låg- och hög-relieferna, särskildt under den första tiden. Det tillhör nästan utan undantag den men i allmänhet utmärka sig genom blandade arten, inom hvilken kartuschen stor sirlighet. (prydnadsramen) i de mest omväxlande former spelar en viktig rol. Under ungrenässansen äro ramarna ännu tam- Fig. Pilasterkapitäl från en kamin ligen enkelt hållna, men med tiden bli i Hôtel Lasbordes i Tou- de rikare och få kraftigare inrullningar. louse (Frans I). Liksom i den italienska renässansen, Snidad panelfyllning från är akantusbladet synnerligen omtyckt Frans I:s galleri i Fontaine- och framträder allt efter tiden för bleau. sin tillkomst i lättare eller gröfre 3. Snidadt ornainent från en former. dörr i Palais de Justice i Pilastrars och kolonners skaft Dijon (Frans I-Henrik II). erhålla en rik dekorering (jfr fig. I, 8, Rundstafsornering i slottet II). Kapitälen ha ofta att uppvisa Anet's kapell (Henrik II). egendomliga kompositioner, hvilka visser- 5. Från en fönsterinfattning i ligen stundom äro något öfverlastade, Fig. 12. Louvre i Paris (Henrik II). Fig. 6. Trärosett från Henrik II:s galleri i slottet Fontainebleau. 7. Rosett från en kamin i slottet Anet (Henrik II). 8. Bärande figur, »herm», från Hôtel d'Assezat i Toulose (Henrik II). 9. Fyllning från en kamin i Musée de l'Hôtel de Cluny i Paris (Henrik II). Snidad dörrfyllning från kapellet i slottet Anet (Henrik II). II. Kapital från Ludvig XIII:s. babtisterium i slottet. i Fontainebleau. 12. Träsnideri i museet i Avignon. 10. Efter fotografier samt efter Sauvageot: Palais, châteaux, hôtels et maisons de France du XV au XVII siècle. Daly: Motifs historiques d'architecture et de sculpture d'ornement. Pfnor: Monographie du château d'Anct. > Palais de Fontainebleau. Noé: Architecture et sculpture. > Pl. 68. FRANSK RENÄSSANS. TAKMÅLNING. Planschen &terger delar af gamla bjälktak, hvilkas egenskap af sådana ytterligare framhållits genom - lanschen återger delar af gamla bjälktak, hvilkas egenskap af sådana ytterligare framhållits genom målningen. Hvar särskild bjälke erhåller sin dekoration; flere tillsamman bilda sedan ett mönster, som regelbundet upprepas fig. 1, 3, 5. Bjälkarnas sidoytor hållas i regeln i blott en ton. En synnerligen rik dekorering erhålla däremot både å sidorna och å undre ytan de stora underlags- eller bärbjälkarna. Fig. 2, 4, 6-8. Växtornamentet hämtar gärna sina motiv från antiken; öfven figurdekoration förekommer ej sällan. GIOS ce Truyer Fig. 9. > Fig. 1, 3. Bjälktak från slottet i Blois (Frans I). 2, 4. Bärbjälkar från samma tak. 5. Bjälktak från slottet i Videville (Ludvig XIII). 6–8. Bärbjälkar från samma tak. 9. Tak efter en originalteckning för ett rum i Palais Luxembourg i Paris. (Ludvig XIII.) Ur Daly: Motifs historiques d'architecture et de sculpture d'ornement. Le Nail: Le château de Blois. Rouyer: La renaissance de François I à Louis XIII. 1 1 1 Fransk Renässans. 69 UR 29 3. 2. | 7. Väfnad, Sömnad, Bokband. Fransk Renässans. 70 12 H H 1810 NULLA 8. 7. 9. T 13 10. M 5. CS 3. 8. Väggmålning, Målad Skulptur, Bokband, Väfnad. Pl. 71. FRANSK RENÄSSANS. GOBELINVÄFNAD. Bruket ruket att bekläda bostadens väggar med väfnader och brokiga tyger är urgammalt. Härmed sammanhänger medeltidens sed att från väfveriets område hämta de mönster, som användas å de målade glasfönstrens ytor, härifrån har väl äfven bruket att pryda väggarna med målade bilder och mönster sitt ursprung Men användningen af väfnader för samma ändamål, »väggbonader», upphörde ej därför. Under 1400 och 1500-talen når tapetväfveriet med figurframställningar i Nederländerna en betydande höjd och öfvades under det senare århundradet i många andra länder med större eller mindre framgång. Dessa väfnader ingingo öfver allt i den förnämligare bostadsinredningen. Under Ludvig XIV:s tid (1667) grund- lades i Frankrike en särskild kunglig fabrik för tillverkningen af detta slags konstslöjdalster. Den för ändamålet inköpta egendomen, som i långliga tider tillhört en familj af färgare vid namn Gobelin, bibe. höll äfven sedermera detta namn, hvilket öfverflyttades på de här utförda väfnaderna och från dem till figurprydda väfnader i allmänhet. Tillverkningen af detta slags väfnader är ur ren teknisk synpunkt enkel och försiggår i en mycket primitiv väfstol med stående varp, haute-lisse, liknande den, som förekommer hos forntidens folk eller naturfolken, men arbetet är på samma gång mycket mödosamt och tidsödande, samt fordrar af den utförande både takt och vana, om ett konstnärligt resultat skall uppnås. De meddelade exemplen visa att med dessa förutsättningar några oöfvervinneliga hinder ej förefinnas, hvarken i fråga om färgverkan eller formrikedom. BEZX EZIZIZ 22228 SISSE EZEK 770 Prac LO SSSS 2002 4-6. >> >> Fig. 8. Fig. 1-3 Bårder från en tapet efter Le Brun (utförd 1665—72). Noël Coypel (utförd 1670---80). 7. Bård från en tapet från 1500-talet. 8. Tapet på slottet Fontainebleau (1500 talet). Ur Guiffrey: Histoire générale de la tapisserie. Guichard & Darcel: Les tapisseries décoratives du garde-meuble. Daly: Revuc générale de l'architecture et des travaux publics. Rouam: Les arts du tissu. > Pl. 73 FRANSK OCH TYSK RENÄSSANS. PLANORNAMENT I OLIKA TEKNIK. Et aldeles sirskildt behag ligger utbredt öfver handtverkets alster från denna tid, just emedan konsten så lifligt tager del i orneringen af de industriella föremålen. Vapen, små skrin och skåp, husgeråd för dagligt bruk prydas på mångfaldiga sätt, trä t. ex. genom inläggning med elfenben eller andra ämnen; metallen genom inläggning (damascering), gravyr och etsning. Fig. I. >> >> > IO. II. > Boule-arbete på ett väggur i Fornsaksmuseet i Stuttgart (franskt). 2, 3. Elfenbensinläggningar i ebenträ å ett bord därstädes (tyskt). Träinläggning från en himmelsäng i gyllene salen i Urach (tyskt). 5, 6. Träinläggningar från en väggfördjupning i Palais de justice i Dijon (franskt). 7. Träinläggning på ett skåp i Ravensburg (tyskt). 8. Silfverinläggning på en förgylld kanna i kgl. skattkammaren i München (tyskt). 9. Elfenbensinläggning på en pistol i historiska museet i Dresden (tyskt). Planrelief från en himmelsäng i gyllne salen i Urach (tyskt). mot förgylld botten från en träram i musée de Cluny. Paris (franskt). Motiv för metalletsning eller gravyr af Peter Flötner (tyskt). 13. Järnetsning på ett hänglås från klostret Heiligenkreuz, i Österrik. museet för konst och slöjd i Wien (tyskt). 14. Järnetsning på en såg i hist. museet i Dresden (tyskt). Bårder på locket till en förgylld silfverkasset af Wenzel Jamnitzer i kgl. skattkammaren i München (tyskt). 17. Motiv för metalletsning eller gravyr (okänd tysk mästare). 18, 19 Bårdmönster å Oironfajanser i Louvremuseet i Paris (franskt). 20, 21. Ytmönster å Oironfajanser därstädes (franskt). Jfr. för öfrigt Pl. 65. 22. Järnetsning på en kassett. 12. 15, 16. >> >> > > > > Fig. 11 efter verkligheten af C. Baur i Biberach. 7 Bosch i Ravensburg. 1-4 > > P. Haaga i Stuttgart. Det öfriga úr Sauvageot: Palais, châteaux, hôtels et maisons de France de XV au XVIII siècle. Reynard: Ornements des anciens maitres. Sauvageot: Musée impérial du Louvre, samt efter fotografiska reproduktioner. Gewerbehalle 1884. BOSS Fig. 22, Pl. 74. TYSK RENÄSSANS. . TAK- OCH VÄGGMÅLNING INTARSIA, SÖMNAD. Oaktadt renässansen i Tyskland tager en alldeles egendomlig riktning A aktadt renässansen i Tyskland tager en alldeles egendomlig riktning och vida mer än i Italien och Frankrike aflägsnar sig från antiken, fram- träda dock öfverallt tydliga spår af det inflytande, som renässansens moder- land utöfvat. Så är t. ex. fallet med fig. 2-5 och 8, där denna påverkan lätt kan förklaras genom de tyska målarnes studieresor till Italien. Albrecht Dürer uppehöll sig ju en längre tid i Venedig för att där på ort och ställe taga kännedom om den nya konstriktningen. Dessa dekorativa målningar föredraga ljusa och glada toner på en ofärgad eller åtminstone nästan färglös botten. Till sin allmänna karakter ha de rätt stor likhet med den gammalromerska orneringen. Detta gäller äfven om fig. 1. Upphofsmannen till dessa och liknande dekorationer i det berömda > Fuggerhaus» i Augsburg torde dock vara att söka i någon italiensk mästares person, hvilken antagligen af den rike Fugger enligt tidens sed kallats till Augsburg från Italien och fått sig anförtrodt att dekorera det storartade privathuset. Fig. 6 visar oss ett af dessa talrika inlagda arbeten, hvilka med rätta uppväcka vår tids beundran genom teckningens gratie, ornamentens finhet, den outtömliga motivrikedomen, men ej mindre genom det tålamod och den noggrannhet hos den utförande, hvarom de bära vittne. Äfven i dylika föremål lades mycken vikt på färgverkningen, hvarvid schatteringen åstadkoms genom bränning. Midtpartiet af denna figur visar en för den tyska renässansen mycket karakteristisk ornamentalform, det s. k. beslagsornamentet, som för sin uppkomst säkerligen har att tacka det vid denna tid till en hög blomstring uppdrifna konstsmidet. Man efterbildar nämligen i inlagdt arbete flacka metallbeslag med nitar och naglar; de band, i hvilka det imiterade metallblecket löper ut, utarbetas ofta till stiliseradt bladverk eller föreställes blecket vara inböjdt och upprulladt. Konstsömnad på linne var inom de tyska hemmen föremål för en liflig omvårdnad, men så ansågo till och med store konstnärer såsom Hol- beinarne, far och son, ej under sin värdighet att genom egenhändiga mönster- utkast främja denna del af konstslöjden. Fig. 8. > >> Fig. 1. Väggmålning från badrummen i Fuggerhaus i Augsburg. 2, 3, 5. Väggmålningar i riddarsalen Trausnitz vid Landshut. 4. Takmålning därstädes. 6. Inlagdt träarbete från ett skrinlock. 7. Broderad bård på en linneduk. 8. Målad väggfyllning i slottet Trausnitz vid Landshut. Fig. 1. 2-5. 6. o rico Efter verkligheten af P. Haaga i Stuttgart. > G. Gräf i München. C. Baur i Biberach. ett i privatägo befintligt original, Gewerbehalle 1880. Tysk Renässans. . 74 Scout నూన A anala B Daa 1 -- -1- -- -1-1-|-- --- ----- ----- 16 ఆ ఆ c . Tak-och Väggmålning, Intarsia, Sömnad. Pl. 75 TYSK RENÄSSANS. GLASMÅLNING. Hur kraftigt än konstslöjden i det stora hela blomstrar och frodas under renässansen, så utgör dock TO200 2 ur kraftigt än konstslöjden i det stora hela blomstrar och frodas under renässansen, så utgör dock glasmåleriet på visst sätt ett undantag från denna allmänna regel. Målade glasrutor med vapen, med symboliska eller historiska riet, låter glasmålningskon- framställningar äro visser- sten förleda sig till om. ligen ingen sällsynthet i fångsrika figurkompositio- rådhus och gillestugor, i ner, hvilka strängt taget adelsmännens slott och äro stridande mot dess den borgerliga bostaden, inneboende lagar. och de utmärka sig där- Bland glasmålningar, jämte särskildt genom ut- som likväl hålla sig inom förandets finhet. Men på sin konstarts gränser, kunna det område, där denna nämnas de här återgifna art af konstslöjd tidigare i kapellet i kgl. residenset haft bästa tillfället att ut- i München. De tjäna veckla sig, nämligen vid väsentligen dekorativa än- kyrkornas ornering, där damål och utmärka sig, tränges den allt mer un- oaktadt en viss benägen- dan. Under sin sträfvan het för naturalism, genom att täfla med det egent- sin skönhet. liga vägg- eller tafvelmåle- 3 Fig. 4. Fig. 1-3. Glasmålningar från kupolen i det rika kapellet» i residenset i München. 4. Glasmedaljong med vapen från ett korfönster i Hindelbank (1521). Ur Zettler, Enzler u. Stockbauer: Ausgewählte Kunstwerke aus dem Schatze der reichen Kapelle in der Königl. Residenz zu München. Fig. 4 ur: Meisterwerke schweizerischer Glasmalerei. 1 | Pl. 77 TYSK RENÄSSANS. MÅLAD PLASTIK, Den glada litlust, som kännetecknar renässansen i allmänhet, fann bland annat ett utryck i dess be nägenhet, att med färgens tillhjälp ge lif åt plastikens bilder. i slottet Heiligenbergs riddar- sal nästan helt och hållet täckt med färger, hvilka stå i den yppersta harmoni sins emellan, på samma gång de framhäfva den plastiska or- neringens skönhet. Likaså erhålla de båda å pl. af- bildade ramarna för jakt- troféer liksom midtbilden genom färgbehandlingen ett egendomligt behag, som ej de nakna trä- eller stenbil- derna skulle hafva erbjudit. Jemväl i trä. och stenskulp- turen från den senare tyska renässansen ingå kartuscher Fig. 14. Så är t. ex. den stora praktfulla plafonden och bandornering som ett förhärskande element. Den kvinnliga gestalten fig. 11 framställer pfalzgrefvinnan Ursula, gemål till hertig Ludvig, uppbyg- garen af det berömda »lust- huset» vid Stuttgart. I denna byggnad, som tyvärr ej mer finnes till, stod likväl på den afbildade konsolen en annan figur, på hvilken vapnet har afseende. Omkring femtio liknande konsoler prydde en gång de arkader, som omgåſvo dessa praktbyggnader. 5 yang II. Fig. 1-10. Partier at den målade plafonden i slottet Heiligenbergs (Schwaben) riddarsal. . Konsol, anfang för ett hvalf, från arkaderna till det forna herțigliga lusthuset vid Stuttgart. 12, 13 Sköldar af snidadt päronträ i fornsaksmuseet i Stuttgart, tillhörande inredningen af ett familjen Bessereri Ulm tillhörigt jaktrum. I de ovàla midtfälten äro fästade - snidade hjort- hufvud med naturliga hornkronor af ovanligare art. 14. Kaminkrön i rådhuset i Liebenstein. Fig. 1-10 efter verkligheten af H. Dolmetsch. · 11-13 P. Haaga i Stuttgart. » 14 ur: Paulus: Kunst- und Altertumsdenkmale. Fig. 37 Pl. 78. TYSK RENÄSSANS. BOKBAND. Till bokband brukade man nästan altid använda läder, och ornamenten höllos under den gode tiden alltid plana. I början skar man med knifven ner teckningens konturer, hvarefter bilden genom ett slags drifning lindrigt höjdes (läderplastik). Sedermera tog man till hjälp små metallstämplar, som aftrycktes i rad efter hvarandra och på detta sätt bildade den bård, som omgaf pärmen. Några särskilda hörnorne- ringar förekomma i detta fall i allmänhet icke, utan bårderna träffa här alldeles godtyckligt tillsamman. Ofta omgifva sådana bårder bandet i flera hvarf, så att midtfältet blir mycket smalt och oansenligt. Dessa midtfält behandlas då antingen som tygmönster, eller prydas de med särskilda midt- och hörnornament. — Fig. 9-11, 13, 14, 23-26, 28--32 visa mönster af detta slag. De äro i regeln utförda i blindtryck. Härjämte förekomma å många bokpärmar fria, ofta färgade arabesker och bandmönster jfr pl. 70 fig. 6, 7 - hvilka under blomstringstiden omgifvas af en särskild bårdinfattning. Senare utlämnas denna, och hörnstycken insättas, som · lifligt påminna om metallbeslag. Detta slags ornering kan utföras antingen genom mönstrens infällning i bottenytan, läderintarsia, eller genom påläggning och limning, » appliqué». Dyrbarast voro naturligtvis band med verkliga metallbeslag, särskildt när dessa utfördes i ädel metall. Ornamenten äro då i regeln upphöjda vare sig genom gjutning eller drifning. Fig. I visar däre- mot ett enkelt, sågadt och sedan graveradt beslag af silfver. Ytterligare må framhållas, att man vid dekoration af bokryggen tillgodogjorde sig de motiv, som lemnades af binden». Dessa antyddes nämligen antingen genom upphöjningar i lädret, ”ryggnerver», eller genom fördjupade horisontala linier, hvarigenom en indelning åstadkoms. De sålunda uppkomna fälten fylldes med enkla ornament. Fig. 1. Pärmbeslag af silfver, naturlig storlek. Fornsaksmuseet i Stuttgart. 2–36. Prydnader å skinnband (svinläder) framställda medels blindtryck. Kgl. Handbiblioteket i Stuttgart. 37. Bokrygg från stadsbiblioteket i Breslau. >> Efter verkligheten af H. Dolmetsch. Fig. 37 ur: Gewerbehalle. 1 Pl. 79 . TYSK RENÄSSANS. SÖMNAD OCH VÄFNAD. I de olika slagen i fig. 7 visar en af konstsömnad be- utpräglad släktskap tingas visserligen med persiska motiv. ornamentets karak- Men icke ter väsentligen af dess mindre bibe- den använda tekni- håller renässansen ken men skillnaden sitt egendomliga beror naturligtvis väsen och sina äfven på de använ- själfständiga drag. da mönstren. Så Fig. 1, 5, 6. spåra vi i fig Konstsöm- 3 4 starka på. naden fig. 5 här- minnelser om go- rör från begynnel- tiken, medan i fig. sen af 1600-talet, 1, 5 tydligen ori- vid hvilken tid entaliska förebilder München var vida varit bestämmande. berömdt för sina Väfnadsmönstret silkesbroderier. Fig. 7. Fig. 1. 2. 3. 4. Bordduk i korssöm. Tillhör herr Schauffele i Schwäbisch-Hall. Konstsöm på lärſt. Nationalmuseum i München. Broderad bård från en duk därstädes. Broderi på kläde (1560-90). Därstädes. Bård från ett förhänge; påläggsöm, applikation» på sammet (16 cm. bredt). Slottskapellet i München. Bård från en guldstickad läderväska. Nationalmuseum i München. Väfnadsmönster. Kyrkan i Weingarten. 5. 6. 7. Fig. 1-5. Efter verkligheten af P. Haaga i Stuttgart. 6. Ur Zettler, Enzler und Stockbauer: Ausgewählte Kunstwerke etc. 7. Efter verkligheten af lrr Bosch och G. Werner i Ravensburg. Tysk Renässans. 80 a 2. 3 13. 6 5. a . Sunb.) 15 23 isP 1. 8 10. GO FB 11. 12 Typografisk Ornering. 1 1 f . 1 1 Pl. 81. TYSK RENÄSSANS. MÅLAD PLASTIK. M otstående plansch meddelar ytterligare enskildheter från den pl. 77 omnämnda plafonden i slottet Heiligenberg Denna är helt och hållet snidad af lindträ och på det rikaste sätt behandlad i färger, särskildt blått, rödt, grönt, guld och silfver. Men oaktadt denna färgrikedom och den otroliga mängden af bladrankor, bandprydnader, figurer o. s. v. gör den dock ej något öfverlastadt och oroligt intryck utan totaleffekten är, såsom redan förut blifvit antydt, behaglig och harmonisk. Fig. 1-5. Delar af den målade plafonden i slottet Heiligenbergs riddarsal. 6-7. Pilasterorneringar från en korstol i kapitelsalen i dômen i Mainz. Fig. 1-5 efter verkligheten af H. Dolmetsch. 6-7 Gewerbehalle, >> WA Tienda eury Fig. 6. Fig. 7. Pl. 84. TYSK RENÄSSANS. VÄGG- OCH TAKMÅLNING. Motstående plansch utgör Palmträdet med devisen > At- exempel på ett präktigt, ehuru tempto » se fig. 5 — som ganska egendomligt slag af de- ofta forekommer, hänvisar visser- ligen på grefve Eberhard »med korativ målning. Den s. k. gyllne salen i slottet i Urach (Schwaben) skägget» ( 1496), men salens är hel och hållen målad på detta målning och arkitektur torde med vis. Väggarna äro i allmänhet säkerhet kunna förläggas till sista släta, men genom målning delade tredjedelen af 1500-talet. I det i fält, och dessa visa i regeln en enkelt hållna taket äro bjälkarna ornering som ovillkorligen på. målade brunröda, de smala mellan. minner om förebilder från konst- liggande fälten däremot ljusa. smidets område. Särskildt fram- Oaktadt det ringa antalet färger: träder detta i omramningarna och brunrödt, hvitt, blått, guld, är i det sätt, hvarpå linjerna krypa målningen af både fin och be- under och genom hvarandra. haglig verkan. Fig. 14. Fig. 1. Bågsvicklar på väggfälten i gyllene salen på slottet i Urach. 2. Fyllning i ett fönsterfoder därsammastädes. 3, 4. Kolonnorneringar 5. Från en fönsterbröstning 6, 7. Midt- och hörnstycken å de väggfälten omgifvande friserna i Urach. 8—11. Ornament å takbjälkarna' med upphöjda trärosetter och knoppar i Urach. Dörrkrön af trä. 13, 14. Hvalfmålningar från domkyrkan i Graz. >> 12. Efter verkligheten af P. Haaga i Stuttgart. Fig 13, 14. Ur: Vereinsgabe des Steierm. Landes-Museum-Vereines. Pl. 85. TYSK RENÄSSANS. KARTUSCHER, EMALJARBETEN. Närmast komma den tyska och italienska renässansens former hvarandra i sådana arbeten, som ut ärmast komma den tyska och italienska renässansens former hvarandra i sådana arbeten, som ut- fördes i ädel metall. Å ena sidan var det hufvudsakligen genom detta slags arbeten, som den nya rörelsen först vann insteg i Tyskland; å den andra lyckades det snart de tyska konstnärerna att ej blott i tekniskt afseende arbeta sig upp till samma höjd som Italiens guldsmeder, utan äfven att täfia med dem i formernas skönhet. Särskildt blef Sydtyskland med sina många idoga städer redan tidigt en hufvud- ort för ett betydande guld- och silfversmide. Dryckes- och bords-kärl, vapen, ringar, gördlar, hängsmycken, spännen, kyrkliga föremål gåfvo riklig anledning till konstnärlig behandling. Det måste likväl framhållas, att lusten för en naturalistisk framställning, särskildt af blommor och rankor, att benägenheten för det öfverdrifna, underliga, här liksom på andra områden snart banade väg för barockstilen. Tidens förkärlek för kartuscher visar sig i användningen af desamma för de mångfaldigaste ändamål. Fig. 1. 2. >> Fig. 1, 2. Kartuscher från ett stamträd. Fornsaksmuseet i Stuttgart. 3—17 Ornament från kyrkliga föremål i Slottskapellet i München. 18–20. Delar af smycken. 21-23. Beslag å ett värjgehäng efter pergamentsteckningar af Hans Mielich. 24. Hängsmycke från samlingarna i Grünes Gewölbe i Dresden. 25. Spetsen af en värjslida af Hans Mielich. 26. Hängsmycke. Museet i Pest. 27. Tallrikskant af Virgil Solis. > Fig. 1, 2. Efter verkligheten af P. Haaga i Stuttgart. Det öfriga ur Zettler, Enzler u. Stockbauer: Ausgewählte Kunstwerke aus dem Schatze der reichen Kapelle in der Königl. Residenz zu München. Becker u. Hefner: Kunstwerke und Gerätschaften des Mittelalters und der Renaissance. Lutmer: Goldschmuck der Renaissance. Schorn : Kunst und Gewerbe, herausgegeben vom bayerischen Gewerbemuseum zu Nürnberg 1883. Wessely: Das Ornament und die Kunstindustrie. S Fig. 27 Fig. 6. Pl. 87, XVII OCH XVIII ÅRHUNDRADET. KONSTSÖMNAD, GYLLENLÄDER, GULDSMIDE. Renaissa enässansformernas upphörande samt härmed barock- och rokoko-stilens herravälde visar sig på planschen i blommornas naturalistiska hållning, i mångfalden af brutna linier, i den oroliga rörelsen i teckningen samt å fig. 1 i sträfvandet att åt det broderade ornamentet ge en plastisk karakter. Fig. 3 tillhör helt och hållet rokoko-perioden. Fig. 1. Broderi, altarklädsel från klosterkyrkan i Weingarten, nu i fornsaksmuseet i Stuttgart. 2. Broderad mässhake ur samma samling. 3. Gyllenlädersbård. 4, 5 Bukorneringar från en i silfver utford, delvis förgylld pokal. Efter en reproduktion i Ungerska konstslöjdmuseet i Budapest. » 6. Fris af Paul Androuet du Cerceau. Fig. 1, 2. Efter verkligheten af P. Haaga i Stuttgart. 3. Ur Hoffman: Les arts et l'industrie. >> 6. >> Guilmard: Les maitres ornemanistes, Det öfriga efter fotografia Pl. 88. XVII OCH XVIII ÅRHUNDRADET. Darockstilen, som framträdde under Ludvig XIV, är när- METALLBESLAG OCH TRÄSNIDERI. mast att anse som en i en viss riktning gående fortsättning af renässansen. Den upptager i sig många antika motiv. I det hela, i synnerhet hvad ornamentet beträffar, måste denna stil anses både praktfull och storartad. Mångfald och omväxling saknas ingalunda, men stundom lider dekorationen af allt för slösande yppighet, ja öfverlastning. Under de sista 25 åren af Ludvig XIV:s regeringstid, s. från år 1690, inträdde med den store dekoratören Charles Lebruns begynnande verksamhet, en slags ombildning af stilen. Konungen, som tröttnat på det stora ceremonielet, drog sig tillbaka till ett intimt privatlif; de glänsande festerna i Versailles upphörde och beställningar af stora arbeten blefvo allt sällsyntare. I sammanhang härmed gjorde sig också gäl- lande behofvet af en stil, som, mindre pompös, mera var lämpad efter det intimare husliga lifvet. Jules Hardouin-Mansart sökte i denna riktning åstad- komma något nytt, men en verklig förändring gjorde sig tyd- ligare märkbar först med Robert de Cotte omkring år 1700. Från denna tid visade sig i ornamentiken en lättare och mindre styf och stel formgifning; dess karaktär lära vi ytterligare känna genom Pl. 90. d. v. Mand Ame Detailliguu M OCAK Fig. 13. Fig. 1-7 Beslag å bord i kungliga bayerska nationalmuseet i München (Ludvig XIV). 8-12. Diverse träsniderier af franskt ursprung, hvaribland fig. 11 från en korstol i Notre- Dame i Paris. 13 Väggfyllning af Daniel Marot (1650–1712). >> efteri Fig. 1-:2 afgjutningar ur gipsalgjutningssamlingen i Kgl. Centralstelle für Gewerbe und Handel i Stuttgart. 13 efter kopparstick. > XVII. och XVIII. Århundradet. 88 1 4. 5. 3999 8. G 6. 7. WE IN SMAM 2946. 9. SIZ ale 12. 11. 10. Metallbeslag och Träsnideri. 1 1 1 | | LI XVIII, Århundradet. 89 - SLUZI PLUS Inlagda Träarbeten. Pl. 89. XVIII ÅRHUNDRADET. INLAGDA TRÄARBETEN. På ett å ett högst originellt sätt äro de å planchen atbildade parkettgolfven utförda. Till sin stilkarakter öfverensstämma de helt och hållet med den dåvarande franska konstriktningen, som vid tiden i fråga efter hand utsträckte sitt herravälde till alla de många tyska furstehofven. Den äldre geometriska indel- ningen med små figurer är blott i ringa mån följd; i stället utbreda sig öfver golfytan mera omfattande, ofta på ett storartadt sätt komponerade teckningar, åt hvilka de olika färgade träsorterna ge lif och om- växling samt ett egendomligt behag. Samtliga de afbildade mönstren härröra från det af hertig Karl af Württemberg 1763—67 upp- byggda lustslottet Solitude vid Stuttgart och äro utförda af dåvarande hofsnickaren Johan Georg Beyer; likväl är blott en ringa del af dessa dyrbara golf i behåll. Originalteckningarna befinna sig i snickarmästaren Beyers ägo i Ludvigsburg, en atkomling af den nyssnämnde J. G. Beyer. NIS hop Del af en dörr i Musée des arts décoratifs i Paris, ur Noë: Architecture et Sculpture. Pl. 90. XVII OCH XVIII ÅRHUNDRADET. PLASTISKA ORNERINGAR. Via P. 88 anmärktes at omkring 1600 en omgestaltning gjorde sig märkbar inom barockstilen; id Pl. 88 anmärktes att omkring 1690 en omgestaltning gjorde sig märkbar inom barockstilen; ornamentiken behandlades före denna tid alltför rikt och svulstigt, de kraftigt framspringande gesimserna voro öfverlastade med antika prydnadsmotiv; i stället träder nu en måttfullare riktning; lätta, luftiga växt- ornament förläna det hela behag och elegans. De upprepade geometriska fyllningarna, som betäckte väggytorna tillfredsställde ej den nya smaken. I deras ställe insatte man taflor, tyger och framför allt speglar i symmetriskt anordnade prydnads- ramar, i hvilkas detaljer vi återfinna musslan, de stora palmetterna, palmer m. m. Denna stil plägar kallas »Style Régences efter den tid (1715—24), då »regenten Philip af Orléans förde styrelsen i stället för den minderårige Ludvig XV. Framträdande redan omkring sekelskiftet, var denna stil vid 1715 fullt utbildad och herskade ännu en tid in på Ludvig XV:s regering; den kan också anses såsom en öfvergångsstil mellan barock och rokoko. Fig. 1 och 3 på föreliggande plansch, fig. 9 och 10 på Pl. 88 samt textfiguren vid Pl. 89 låta oss i synnerhet förstå den förbehållsamma, fina, alltigenom gratiösa karakteren hos denna stilperiod. >> Fig. 1. Fyllning (för dörr- och fönsternischer) från tronsalen i slottet i Fontainebleau. L. XIV:s stil. 2. Fyllningsmönster, upphöjdt, från drottningens sängkammare i samma slott. L. XIV:s stil. 3. Träsnideri från en panelfyllning i slottet i Bercy. L. XIV:s stil. 4. Kapital från en spegel i Hôtel de Lauzun i Paris. L. XIV:s stil. 5. komponeradt af tyske mästaren Paul Decker. L. XIV:s stil. 6. i medaljsalen i slottet i Versailles. L. XV:s stil. 7. Hörn af en spegelram i drottningens sängkammare därstädes. L. XV:s stil. 8. Arkitekturdekoration efter A. Rosis (1753). L. XV:s stil. 9. Vignett efter T. Johnson Carver (1761). L. XV:s stil. Ur Pfnorr: Architecture et décoration des époques Louis XIV, Louis XV et Louis XVI au palais de Fontainebleau. Rouyer et Darcel: L'art architectural en France depuis Francois I jusqu'à Louis XIV. Umé: Verzierungskunst: Muster von Verzierungen aus allen Stilen und Zeitaltern. Reynard: Ornements des anciens maitres du XVau XVIIe siècle. : Fig. 9. XVII. och XVIII. Århundradet. 90 了​。 。 TOO 8 3 Plastiska Orneringar. XVIII. Århundradet. 94 123252 L 83 MONO DUBRO WOW123400090 Plastiska och Målade Orneringar. XVIII. Århundradet. 96 Metallbeslag Pl. 98. XIX ÅRHUNDRADETS BÖRJAN. GOBELINVÄFNAD, FRANSAR OCH BÅRDER. Koristen 1 1 1 1 consten att måla blommor, som med sådan utmärkt skicklighet och framgång utöfvades under Ludvig XV:s och Ludvig XVI:s tid af mästare sådana som Tessier, Jacques o. andra, fortlefde äfven på kejsar- dömets tid, och fig. 1 på vår plansch visar att den ej vansläktats. Denna präktiga komposition härrör från målaren Saint-Ange, utan tvifvel anställd vid Gobelinmanufakturen. Hans namn är för öfrigt, såsom så mången annan inom detta delen utan all slags dekorativ område verksam duktig konst- utsmyckning. närs, föga kändt och skulle Intressant är det att troligen råkat i fullständig jämföra formen på blom- glömska, om han ej tillika korgen i vår fig. i med sysselsatt sig med komposi- motsvarande i fig. 2 och 4 tioner för kopparsticksverk, på Pl. 93. Vi märka huru genom hvilkas utgifvande den fria, lediga formen från hans namn bragts till efter- Ludvig XV:s tid under den världen. därpå följande perioden blir Mot slutet af förra mera tvungen och rätlinig, århundradet nedlade man för att sedan få empirestilens stor omsorg på gobelinbil- stela, klassiskt »rena» prägel. dernas inramning och gaf Karakteristiskt är också det dessa en särskildt konstnärlig sätt på hvilket dessa blomster- behandling Empiren där- korgar anbringas under de emot återgaf i väſnad hufvud- olika perioderna. Under sakligen scener hämtade från den äldre tiden framställde samtida målningar, till största Fig. 6. man dem upphängda på lätta sväfvande band, empirekorgen däremot är uppställd på kraftigt svängda romerska akantusblad. Särskild uppmärksamhet förtjänar denna komposition med anledning af färgerna, som verka välgörande i jämförelse med periodens annars så färgnyktra riktning. Exempel på de under första kejsardömet så omtyckta väggbonaderna och draperierna meddelas i fig. 2—5. Fig. I. 2—5. Fyllning på en afdelningsskärm af Saint-Ange. Siden- och sammetsbårder med öfverspunna tofsar från draperier i kungliga slottet i Ludwigsburg Tygmönster från > Garde-meuble» i Paris. 6. 1. Fig. Aftecknad af N. Vivien i Paris. 2-5 af G. Kurz i Stuttgart. 6. Efter fotografi. > no Empirestil. XIX. Århundradet. 99 业 ​(。 G Metallbeslag. Pl. ICO. XIII OCH XIX ÅRHUNDRADET. SIDEN VÄFNADER. Sidenindustri idenindustrien blomstrade i Frankrike redan under medeltidens sista århundrade. På 1600- och fram- för allt på 1700-talet nådde den en ännu rikare utveckling på grund af sidenets vidsträcktare användning. Väggar och möbler bekläddes då med dyrbara, i konstrika mönster utförda sidenväfnader, ett mode, som hade stort inflytande äfven på den dåtida tyska sidenindustrien. Till fullständigande af de Pl. 95 atbildade få sidenväfnaderna från Ludvig XIV:s, XV:s och XVI:s tid meddelas här ytterligare några prof anslutande sig till Ludvig XVI:s-stilen, men visande öfvergången till empire-stilen. Till den förra riktningen höra fig. 1 och 2; oafsedt några kinesiska reminiscenser, finna vi här Ludvig XVI:s-stilens behagfulla blomsterguirlander och festoner, vaser, facklor och ymnighetshorn, hvar- jämte vi i de ofta förekommande kransarna, palmkvistarna och sköldarna spåra den annalkande s. k. direktoire-stilen. På samma sätt erinra i fig. 3 de naturalistiska blomsterfyllningarna om den äldre tiden, under det att de öfriga liksom fig. 4, 5, 6 och 7 hafva utpräglad empirestilskarakter. Fig. 1-7 8. Sidenväfnader efter originalmönster i Kgl. Landesgewerbemuseum i Stuttgart. Efter en papperstapet (fotografi). Takornament från slottet i Ludwigsburg. >> 9. Fig. 8. XVIII. och XIX. Århundradet. 100 Be SM:124 ang 3068 © DS EEE DUOS > 1 Sidenväfnader. 1 1 1 1 1 SAK-REGISTER. Sima 5 Abakus 4. & Lackmålning 13, 16, 17, 37. Akantus 4, 7, 32, 39, 52, 57, 61, 65, 67, 82, 90, 91, 93. Lampor 10. Akroterion 4,5. Lergods, se Keramik. Alagrecque 5, 6. Limoges 72. Antemion 4, 5, 6, 26. Arabesk 24, 27, 29. Majolika 37, 60. Arkitektur 2, 4, 5, 7, 17, 19, 27, 29, 30, 36, 39, 46, Manuskriptmålning 17, 21, 26, 31, 32, 35, 40, 48, 59. 61, 67, 82, 90, 94. Marmorinläggning 18. Maskaron 8, IO, 63. Metallarbeten 10, 15, 17, 22, 25, 63, 72, 73, 76, 87, Bokband, -perm 17, 33, 69, 70, 78, 86. 88, 96, 99. Boulearbete 72, 73, 96. Metopornering 5. Broderi, se Sömnad | Minaret 19. Brons 10, 25, 61, 96, 99. Mosaik 8, 18, 28, 32, 33, 43, 44, 57, 59, 89. Damaschering 15, 22, 73, 76. Mäander 5, 6. Djurornamentik 38. Niello 53, 57 Ekinus 4. Palissy-arbeten 72. Emalj 12, 14, 17, 32, 33, 37, 40, 47, 63, 72, 85. Palmett 3, 5, 16, 67. Etsning 15, 73, 76 Plastik, se Skulptur. | Porslin II, 12, 14. Fajans 3, 14, 19, 20, 23, 28, 30, 51, 60, 72, 73. Pylon 2. Flätverk 16, 35 Fransar 98. Robbia-arbeten 51, 60. Rännlist 5. Glasmålning 42, 45, 50, 75. Sgraffito 57 Gobelinväfnad 70, 71, 86, 93, 98. Golf-, dekoration 8, 28, 33, 43, 51, 89. Skarabé I. Gravering 43, 47, 73, 78. Skulptur 1, 3, 4, 7, 9, 39, 46, 47, 61, 67, 70, 77, 81, Grisaille 52, 72. 83, 90, 91, 94. Guldsmedsarbeten 17, 63, 85, 87. Skulptur, målad 1, 3, 9, 47, 70, 77, 81, 91, 92. Gyllenläder 87, 91. Slutsten 39, 46, 83. Spetsar 55. Hermer 67, 82, 85, 90. Stalaktit 19, 27. Hjärtbladslist 5. Stuck 9, 28, 29, 34, 70, 91, 94. Sömnad 12, 16, 17, 24, 34, 47, 56, 65, 69, 74, 79, 84, Initialer 31, 40, 48, 59, 64, 8o. 87, 95 Inkrustering 15 Inläggning 13, 15, 18, 28, 33, 44, 53, 57, 59, 72, 73, Takmålning, -dekoration 24, 37, 49, 54, 58, 62, 68, 74, 84, 92, 97 Intarsia 44, 53, 57, 73, 74, 89. Tapettryck 65. Trefot 10. Kandelaber 7, 9, 10, 52. Träsnideri, -skulptur 25, 36, 38, 44, 53, 67, 77, 81, Kapital 2, 4, 7, 18, 19, 27, 29, 39, 46, 61, 67, 90, 99. 82, 83, 84, 88, 89, 90, 92, 93. Kartusch 50, 52, 62, 64, 67, 76, 82, 83, 85. Typografi 64, 80. Karyatid 4, 18. Uræus-orm I, 2. Kasett 5 Keramik 3, 6, 11, 12, 14, 19, 20, 23, 28, 30, 43, 51, Vattenkastare 46. 60, 72, 73. Vindbräde 36. Knyppling 55 Voluter 4, 83 Kolonn- bas, -skaft 2, 7, 18, 19. Väfnad 12, 14, 16, 17, 21, 24, 34, 47, 56, 59, 62, 69, Konsol 27, 39, 46, 61. 70, 79, 95, 100. Korsblomma 46. Väggmålning, -dekoration 9, 30, 37, 41, 49, 51, 52, 58, Krabba 46. 62, 66, 70, 74, 83, 84, 92, 97. Kupol 18, 36. Kyma 5. se Äggstaf 5. 74, 89, 96. INNEHÅLLS-FÖRTECKNING. I 2 18 49 so 56 57 58 IO 61 63 64 15. 17 21 22 Egyptisk. Pl. 8 Pl. Målning och plastik Väfnad, sömnad, målad skulptur och emalj 47 Arkitektur och målning Manuskriptmålning Assyrisk, Vägg- och takmålning Målning, målad skulptur, keramik 3 Italiensk renässans. Glasmålning Grekisk. Arkitektur, skulptur, ornamentik Fajansplattor 51 4. Polykrom arkitektur Väggdekoration 52 5 Keramik... Intarsia......... 6 53 Takmålning 54 Romersk. Spetsar.... 55 Arkitektur, skulptur, ornamentik 7 Sömnad och väfnad Mosaik 8 Sgraffito, marmorinläggning, lågrelief Pompejansk. Vägg- och takmålning Väggmålningar och målade basreliefer....... 9 Manuskriptmålning, väfnad, marmorinlägg- Bronser ning ..... 59 Majolikamålning 60 Kinesisk, Målning Plastisk ornering i marmor och brons II 62 Målning, väfnad, sömnad, väggemalj Vägg- och takmålning 12 Italiensk och Fransk renässans. Japansk Arbeten i ädel metall och emalj.... Lackmålning 13 Väfnad, målning, väggemalj Fransk renässans. 14 Typografiska ornament.. Indisk. Tapettryck och sömnad 65 Metallarbeten... Väggmålning Sömnad, väfnad, flätverk, lackmålning 66 16 Metallarbete, sömnad, väfnad, målning..... Plastisk ornering i sten och trä 67 Takmålning 68 Marmorinläggning 18 Väfnad, sömnad, bokband 69 Persisk. Väggmålning, målad skulptur, bokband, väfnad 70 Arkitektur 19 Gobelinväfnad... 71 Keramik... 20 Emalj- och fajansmålning, metallinläggning 72 Väfnad och manuskriptmålning. Fransk och Tysk renässans. Metallarbeten....... Planornament i olika teknik 73 Persisk - Arabisk. Tysk renässans. Väggbeklädnad af glaseradt lergods 23 Tak- och väggmålning, intarsia, sömnad 74 Arabisk. Glasmålning 75. Väfnad, sömnad, målning 2.1 Metallarbeten 76 Trä- och metallornering 25 Målad plastik 77 Manuskriptmålning 26 Bokband Sömnad och väfnad Arabisk – Morisk. 79 Arkitektonisk ornering 27 80 Typografiska ornament Mosaik, glaseradt lergods Målad plastik 28 Plastisk ornering i sten och trä 82 Morisk. Arkitektonisk ornering Väggmålningar, plastisk dekoration i trä och 29 steni Turkisk. Vägg- och takmålning 84 Arkitektonisk ornering af glaseradt lergods ... 30 Kartuscher och emaljarbeten 85 Keltisk. XVII och XVIII århundradet. Manuskriptmålning 31 Gobelinväfnad.......... 86 Konstsömnad, gyllenläder, guldsmide. 87. Byzantinsk, 88 Glasmosaik, emalj, manuskriptmålning Metallbeslag och träsnideri 32 Gropemalj, mosaik i marmor och glas XVIII århundradet. 33 Sömnad och väfnad 34 Inlagda träarbeten 89 Rysk. XVII och XVIII århundradet. Manuskriptmålning Plastiska orneringar 35 90 Arkitektoniska prydnader och träsniderier Vägg- och takdekoration i stuck, målning Emalj, Majolika, Vägg- och takmålningar, lacke- och gyllenläder 91 rade arbeten 37 XVIII århundradet. Nordisk. Plastisk ornering i färger 92 Träsnideri Gobelinväfnad. 93 Plastiska och målade orneringar 94 Byzantinsk och Romansk. Arkitektur och skulptur 39 XVII och XVIII århundradet. Konstsömnad och väfpad .... Romansk. Manuskriptmålning och emalj 40 XVIII århundradet. Väggmålning... 41 Metallbeslag........ Romansk - Gotisk. xix århundradets början. Glasmålning 42 Vägg- och takmålningar 97 Golfplattor. Gobelinväfnad, fransar och bårder 43 Gotisk, Empirestil, xix århundradet. Träinläggning Metallbeslag 44 99 Glasmålning 45 XVIII och XIX århundradet. Arkitektur, skulptur och ornamentik Sidenväfnader 78 81 83 36 38 95 96 98 46 100 ? U.C. BERKELEY LIBRARIES BOO1142197